EU-hjälp mot bränderna

Textstorlek:

Den konvoj av polska brandbilar som körde genom hela södra Sverige på väg till de brandhärjade områdena och som hyllades utmed vägarna och vid ankomsten till Ljusdal utgör en stark bild av europeisk solidaritet över gränserna.

Sverige brinner och behöver hjälp utifrån. De egna resurserna är begränsade, både vad gäller personal och materiel. Inget land kan ligga i ständig katastrofberedskap.

När elden härjar på det sätt som nu sker räcker inte ens räddningstjänsten till utan även militära resurser liksom civila frivilliga behövs.

EU:s hjälpinsatser kan summeras enligt följande:

• Fem flygplan – tre från Frankrike, två från Italien.

• Sex brandhelikoptrar – fem från Tyskland, en från Litauen.

• Brandmän och brandbilar – 44 fordon och 139 brandmän från Polen, 12 fordon och 55 brandmän från Danmark.

Enligt EU-kommissionen har även Österrike och Portugal erbjudit hjälp. Norge är inte EU-medlem men bistår också.

Detta är europeisk solidaritet i praktiken. Genom samordning och resursfördelning kan betydligt mer åstadkommas än om varje land agerar ensamt.

När detta är sagt bör det också slås fast att det finns myc­ket på nationell nivå som kan förbättras. Kommunikationsvetaren Per Axbom pekar på ett antal saker i en debatt­artikel i Aftonbladet den 20 juli. Bland annat efterlyser han bättre förebyggande och förberedande åtgärder och mer av så kallade EWS (Early Warning Systems).

MSB och regeringen hävdar att det är för dyrt för Sverige att ha egna brandsläckningsplan, sådana som nu hyrs in från utlandet. Sverige är ytmässigt ett stort land som till stora delar täcks av skog. Att ha tillgång till en eller flera egna vattenbombare vore knappast fel, men då ska man veta att de står på marken större delen av tiden. Kanske är det smartare att dela på resurserna inom EU. En gemensam utvärdering på EU-nivå kommer att ge exakta besked i den frågan.

När bränderna rasat ut och eftersläckningsarbetet är avklarat kommer sommarens kris att utvärderas. Kostnaderna är redan enorma, inte minst för små drabbade kommuner som Ljusdal och Älvdalen. Utmaningarna har varit extrema vad gäller logistik, transporter, evakuering, boende och utspisning av arbetande personal och frivilliga.

Samhällsandan och sammanhållningen har visat sig stark när det gäller. Dock med några streck i kanten. Desinformation och hat på nätet har tyvärr också figurerat.

Men i stort visar den heroiska kampen mot bränderna att det demokratiska samhället står starkt och fungerar väl när krisen kommer.

Den här gången angreps vi av naturkrafter i form av hetta och eldsvåda. Vad det blir nästa gång vet vi inte, men en sak vet vi: att tillit, frihet och sammanhållning är samhällets hårdvaluta när krisen slår till.