Samtal om dialekter

Textstorlek:

I hembygdsgården Sörberg i Svennevad samlades drygt 30 personer i onsdags. På programmet stod ett föredrag av dialektforskaren Björn Bihl, som hade kommit ända från Karlstad.

I hembygdsgårdens storstuga, en byggnad från 1700-talet, börjar Björn Bihl plocka upp sin tekniska utrustning för sitt anförande.

Den fina försommarkvällen till trots, eller tack vare, har lockat drygt 30 personer.

– Det är dels deltagare från Svennevads hembygdsförening som i vår har gått en studiecirkel om gamla dialektala uttryck och ord, säger kursledare Inga Hellström.

– Dessutom har jag i Pålsboda Folkets Hus genom PRO haft en grupp som också har tagit upp gamla tiders uttryck och vanor, fortsätter hon.

Hon berättar att medlemmarna i den förstnämnda studiecirkeln håller på att jobba med en publikation som kommer få titeln: ”Gamla ord och uttryck – blandade berättelser med dialektord från Svennevad med omnejd”.

– Korrekturläsning och lite finputsning återstår, men den hinner tyvärr inte bli färdig till Svennevadsdagen i juli. Vi får sikta in oss på höstterminen istället.

Då ska nämligen studiecirkeln fortsätta, med mellan tio – femton medlemmar.

Den minnesgode kanske kommer ihåg att gruppen även förra året utkom med en skrift om gamla ord och dialekter runt Svennevadstrakten. Den kostade 50 kronor.

– Vi sålde slut första upplagan på 50 exemplar nästan direkt. Av den nya upplagan återstår bara ett fåtal exemplar, upplyser Inga Hellström.

Björn Bihl är sedan 2004 stationerad i Karlstads universitet, med titeln universitetslektor, docent. Under perioder arbetade han på Högskolan i Örebro, som också blev universitet i slutet av 1990-talet. Under tre år var han även i Kalmar och undervisade om dialekter.

Björn blev känd för en större publik efter att i början av 1990-talet ha utkommit med en uppsats om Jeremias i Tröstlösas dialekt i dikt.

– I samband med det kommer jag ihåg att jag blev intervjuad i Kumla Närradio, och det var egentligen mitt första riktiga möte med media, säger Björn.

Den som intervjuade Björn vid det tillfället, Roland Eliasson, finns faktiskt med under kvällen.

– Jo, jag kommer ihåg den händelsen, vi hade en intervjuserie som hette Sveas Café.

Så Roland fick alltså lyssna till Björns dialektala resa igen, som nu byggts på med ett stort antal år.

Björn är född och uppväxt i Örebro, men har själv ändå ingen utpräglad Närkedialekt. Eftersom han bott på flera olika ställen har den kanske blivit utblandad. Dessutom har han olika dialekter i släkten.

På moderns sida är det dalmål som gäller och fadern är från Hälsingland.

– Dessutom har jag en fru från Sollerön i Dalarna.

När det gäller begreppet rikssvenska tror Björn att man kan hitta spår av den runt Mälardalen någonstans. Och i fråga om ”gnällbältet” säger han så här:

– Jag skulle hellre vilja kalla det för ”mellansvenska melodibältet”. För dialekterna innehåller en väldigt speciell språkmelodi.

Och visst låter väl det bättre än gnällbältet.

Björn går igenom olika begrepp, som till exempel arkaismer. Det är ett äldre språkdrag som bevarats i vissa uttryck eller dialekter, men som har försvunnit i språket i övrigt.

En vanlig form av arkaism är när en uttalsutveckling i standardspråket aldrig får fäste. När vissa dialekter till exempel fortsätter med diftonger, som på Gotland och i andra landskap.

Björn tar också upp fenomenet med dagens rörliga samhälle, där människor och framförallt ungdomar, reser och flyttar mer. Dialekterna tenderar att bli mer utslätade då.

I regel har dialekter haft större möjligheter att bevaras på öar och i avlägsna bygder, som till exempel på Gotland och i Älvdalen.

Skillnader i språk behöver inte vara geografiskt betingade. Det kan vara både ålders-, social- och könsrelaterat.

Björn räknar upp olika dialektala områden som sydsvenska mål, götamål, mellansvenska mål, dalmål, norrländska mål, gotländska och östsvenska, det vill säga i Finland och delar av Estland.

Dessutom får publiken höra uppspelningar av diverse Närkedialekter, bland annat om skrock mellan en herre från Hidinge och en från Viby.

Det är tur att dylika inspelningar har gjorts innan alla speciella dialekter försvinner, som de riskerar att göra.

Till sist läser Inga Hellström upp ett avsnitt ur den kommande skriften som hembygdsföreningen planerar. Den handlar om en färd till handelsboden, på dialekt förstås. Här ett utdrag:

”I handelsboa träffa ja Kerstin å ble så sinkader. Ho hölls på å sagga um sina lämper i skankera, så ja höll då rakst inte på å kömma hemåt mä mitt kaffe å sövle.”