Här såddes fröet till Torp- och Risebergaväckelsen

Textstorlek:

Vid Ulvgrytstenen utefter gamla E18 mötte Olof Gabriel Hedengren 1852 Guds kraft och blev omvänd. Det var början till den väckelse som sedan kom att spridas från Riseberga bönhus.

Annons:

Det nästan känns att det är vördnadsfull mark man beträder. I varje fall om man vet att det var här, bakom den stora Ulvgrytstenen (ett så kallat jättekast) som Olof Gabriel Hedengren blev omvänd för 165 år sedan.

Idag har den åldriga vägen ersatts två gånger av en annan väg. Gamla E18 snuddar strax utanför stenen. Nya motorvägen E18 vräker sig numera fram några hundra meter bort.

Nu håller den gamla vägen, ”Hedengrens väg” på att bli helt igenväxt. Det lilla parti som finns kvar av vägen är just här, vid stenen. Det är mest bara en vägkrök som blivit kvar till eftervärlden.

Det är rent av svårt att ta sig fram till den plats där Olof Gabriel Hedengren, enligt egen utsago, böjde knä, och fick uppleva den glädje han så innerligt saknade.

Men efter några kliv bland växande sly och fallna träd, så står jag där, på just den plats där det hände. Det var alltså här, just här, som Risebergaväckelsen startade.

Bakgrunden var att Olof Gabriel Hedengren och hans maka Lina miste alla sina barn inom loppet av ett halvår 1852. Han var då patron på godset Riseberga.

Det var ett mönsterjordbruk, med mejeri, jordbruksutbildningar och centrum för nya växtmetoder och boskapsavel.

Sorgen var nu total för honom och hustrun Lina. Allt hopp och all glädje var utraderad. Och inte blev det bättre av att skörden slog fel. Missväxt, var ordet.

Men så hände då detta, att på en resa tillbaka från Örebro, vid Ulvgryt, så stannade han till vid den här vägkröken, bakom stenen, och fick ett märkligt och påtagligt möte med Gud. Och på ett ögonblick vändes han sorg i glädje. Det var så han själv beskrev sin upplevelse.

Hemma på godset började han snart samla folk till väckelsemöten och där han berättade om sin upplevelse och förkunnade omvändelse. Man ska veta att det här var på en tid då det i princip var förbjudet att ha andra sammankomster än de som hölls inom statskyrkans hägn.

Hedengren gick i sina predikningar hårt åt inte minst husbehovsbränningen. Hedengren och Riseberga blev nu medelpunkten i en stor väckelse. Ibland samlades runt tusen personer för att höra honom förkunna.

Det här ledde i förlängningen till att Sveriges första bönhus byggdes i Riseberga. Trycket på att få till en byggnad som kunde rymma många, var stort. 1855 stod det klart, och står där än idag. Och används fortfarande.

I Hedengrens spår tog Kräcklinge över somrarnas väckelsemöten. Torpkonferensen växte fram, liksom Helgelseförbundet.

Olof Gabriel Hedengren dog 1870. Men än idag står bönhuset i Riseberga kvar. Så även vägkröken och jättekastet, där allt började.

Annons: