Påskasmällare

Textstorlek:

Det har varit tyst i påsk. Ingen skjuter längre påskasmällare vad jag har hört. Kanske har min hörsel blivit sämre med åren på grund av alla smällare som jag en gång som liten kille  sköt på påsken därhemma på gården. Det var ryska smällare, kinapuffar, ettöres och smatterband som brändes av med illa dold förtjusning. Att som liten knatte få leka med tändstickor och höra smällarna brinna av i ljudknallar av varierande grad och styrka gav en känsla av frihet och makt. Makt över ljud och eld, att få en möjlighet att spränga jord och grushögar men även snöhögar om vintern varit envis så som den varit i år. Man kunde också tvinna ihop stubiner från flera olika smällare och orsaka en mer högljudd smäll med större sprängkraft beroende på hur våghalsig man kunde vara som liten. Det fanns naturligtvis mängder med små tricks att öka ljud och synupplevelsen alla mer eller mindre farliga för liv och lem.

Det var redan då i min barndom åldersgräns för inköp och hanterande på dessa pyrotekniska små underverk men det var inget som varken handlare, föräldrar eller för den delen storebröder fäste så stor vikt vid, var det påsk så skulle det smälla och sprängas. Det klart, något öga och nåt finger föll offer för detta nöje någonstans i vårt avlånga land men det var aldrig någon i min närhet som råkade ut för sådana ovälkomna missöden, därför fick det inte så stor effekt på vuxengeneration på sjuttiotalet. Vi fick roa oss bäst vi ville på egen hand och de var inte så överbeskyddande som senare generationers föräldrar. Om det dessutom var så att man hade föräldrar som alltid jobbade på gården därhemma så var friheten nästintill total som liten kille och man fick leka med tändstickor och krut utan uppsikt men under eget ansvar. Om det nu var möjligt när man var i nedre tonåren och något yngre.

Varför smällarna var så populära på påsk berodde naturligtvis på den nedärvda folktron om att oljudet skulle skrämma bort allt otyg som flög omkring i luften i påsktider. Påskkärringar, påskgubbar, katter, häxor och allt annat opålitligt som folktron samlat på sig i generationer för att sedan sammanblanda med lite kristen tro att häxor verkligen existerade.

Påskasmällare är beroende av krut, annars händer inget. Krut eller svartkrut uppfanns troligtvis i Kina på 800-talet e.kr och det var även där som krutet bemästrades i olika former till exempel smällare och fyrverkerier. Kineserna var tidigt mästare på fyrverkerier och de färggranna skådespel som lyser upp himlen och där stora summor pengar bokstavligen går upp i rök.

  Men fyrverkerier blir mer och mer ifrågasatta av framförallt hundägare då de fyrbenta människovännerna ibland är skotträdda och inte alls gillar fyrverkerier och smällare. Många hundar tar skydd inomhus utom hörhåll när det skjuts som mest på nyår, påsk och valborgsafton. Hundägarna ivrar för förbud medan andra absolut inte vill gå miste om sin möjlighet att fira högtider som nyår, påsk eller Valborg med en riktig ljud- och ljusexplosion. Allt fler börjar nu missbruka fyrverkerier och helt strunta i säkerhetsföreskrifterna men om det är ordning och reda så är det vackert för stunden, men ont i nacken får man som åskådare.