Ett karaktäristiskt hus i Lindesberg

Textstorlek:

Ett ovanligt vykort påträffades av Förr och nu-redaktionen. Titeln var Ljungagården, Lindesberg. Det här var utanför stadsbebyggelsen och husen fick då egna namn istället för gatunamn.

Annons:

I Göran Karlssons bok ”Den vackra sjöstaden Lindesberg” kan en senare bild av huset påträffas på sidan 145. Där får man reda på att de vackra grannfastigheterna i kvarteret hette Ugglebo och Magnehill.

Dessa villor byggdes 1903 respektive 1906, men när Ljungagården kom till är inte helt fastställt. Det kan ha varit först 1914, för då flyttade den pensionerade stationsinspektören Johan August Essén till villan. Han är den första ägaren till Ljungagården har Göran Karlsson lyckats klarlägga.

Området kallades förr för Prästgärdet. Detta var långt tillbaka i tiden mark som tillhörde prästgården och alltså brukades av prästen och hans familj.

Prästgärdet utskiftades 1661 bland stadens invånare, som fortsatte använda marken till spannmålsodling, trädgårdar och betesmark.

Det skulle dröja länge innan Prästgärdet bebyggdes. Enligt en uppgift ska en stor del av området ha blivit uppköpt av ingenjör John Andersson, som var en känd entreprenör och byggherre i staden. Han uppstyckade mark till småtomter för försäljning i slutet av 1800-talet.

Den pensionerade stinsen J. A. Essén hade arbetat i Rällså, Lindesberg och Storå innan han slutligen bosatte sig i Ljungagården fram till sin död 1929.

När Länsposten knackar på heter ägaren Lars-Erik Gullberg och har gjort så i trettio år. Dock har han nyligen blivit änkeman och funderar på att sälja huset.

Att bo ensam i en villa förr i tiden var en förmäten lyx. Därför byggdes de i allmänhet för två lägenheter. På Ljungagården kan man även se två ytterdörrar och invändigt i hallen visar Lars-Erik var skiljeväggen mellan lägenheterna har gått.

– Lägenheterna bestod av tre rum och kök, med varsin stor hall, säger Lars-Erik.

Annons: