Björn Palmqvist minns Lill-babs

Textstorlek:

Itsy bitsy teenie weenie yellow polka dot bikini, Är du kär i mig ännu Klas-Göran och En tuff brud i lyxförpackning.
Låtar på vinylplattor som tonade ut från bondgårdens öppna fönster i den lilla byn Brushöjden i östra Värmland.
Grannens döttrar diggade Lill-Babs och sjöng med i texterna, och jag lyssnade in min första kontakt med Lill-Babs.

När jag tänker på det jag här ovan skriver i ingressen är det nog så många tänker tillbaka nu när beskedet om att ”Järvsjöjäntan” Barbro Svensson inte finns med oss längre.

Vi söker en referenspunkt bakåt i tiden och vi minns. Kan måla en bild kring hur det såg ut och finner att det i minnet av Lill-Babs handlar om nästan för 60 år sedan.

Barbro blev Lill-Babs med hela svenska folket, och även långt utanför landets gränser tog hon publiken med storm och blev älskad. Folkliga Barbro blev folkets Lill-Babs.

Hon gjorde succé i Tyskland under några år, men det var hem, hem till lilla Järvsö som hon längtade, och det var där som hennes familj och fasta punkt fanns under hela hennes liv.

Barbro värnade landsbygden som en trygg plats och ett andningshål mellan allt turnerande runt om på vägarna.

Långt senare än det första minnet från den värmländska byn skulle jag träffa henne, så att säga på riktigt.

Kan ha varit någon gång i slutet av 80-talet som jag bokade träff för Länspostens räkning i hennes dåvarande Caffär i Järvsö.

Låtarna i all ära, men det var personen Barbro som jag fångades av. Så enkel, så fylld av värme och ödmjukhet och så lätt att tycka om.

Då, under en vandring på huvudgatan i hennes hemort, fick jag också en tydlig bild av hennes omtänksamhet och glada utstrålning i mötet med människor. Hon gav sig tid och hon pratade med alla vi mötte.

I samband med det besöket fick jag en inbjudan på stående fot att komma till krogen Humla i Oslo för att se hennes show som hon gjorde tillsammans med dottern Kristin Kaspersen. Jag tror det var deras första tillsammans.

En fantastisk välregisserad show, och som vanligt bjöd Barbro på sig själv med fart och fläkt, och med både humor och allvar. I logen efteråt tackade hon mig för att jag kom. Bara det.

Under Bomässan i Örebro 1992 skulle hon uppträda på en scen bland de nybyggda hyreshusen på Ladugårdsängen.

Jag åkte dit för att träffa henne och samtidigt göra ett nytt reportage, och återigen fick jag se prov på hur enkelt hon tog allt, inga divalater där inte.

Lägenhetenra stod ju tomma för visning, det fanns inte en stol att slå sig ner på. Vi satt där mittemot varandra på hallgolvet, och Barbro plitade på några notblad och förberedde sig inför framträdandet.

Att jag sen fick agera lite som hennes på- och avklädare är en helt annan historia och hade ingen annan innebörd än att hon visade förtroende att det kunde handhas på rätt sätt så att säga.

Vid ett annat tillfälle träffades vi på en landsbygdsriksdag i Linköping där Barbro och flera andra rikskända artister medverkade som landsbygdsambassadörer. Återigen känslan för landsbygd, Järvsö i mitt hjärta.

En av de senaste kontakterna med Barbro skedde för några år sedan under en boksignering i bokhandeln i Askersund.

Mitt allra sista möte med Barbro ”Lill-Babs” Svensson var under hantverksmarknaden i Toltorp Närkesberg den 26 juli 2014.

Ulla Falkenström hade bokat mig som konferencier och det skulle visa sig bli sommarens allra varmaste dag, nästan olidlig värme om det nu kan bli det.

Men Barbro visade inga tecken på att mattas av utan höll igång i lika högt tempo som alltid och fångade publikens hjärtan i en nära kontakt utmed bänkraderna. För att citera en finsk reporter så blev hon inte svett utan ”härligt bastuvåt”.

Nu finns inte denna unika artist, det svenskaste av dem alla, en ikon på musikscenen och en stark omtankesfylld personlighet kvar bland oss längre.

Vi lever ju inte för alltid, men alla positiva minnena av Barbro kommer jag att vårda ömt i mitt hjärta.

Jag tittar i böckerna hon signerat till mig. ”Kära Björn. Önskar Dig allt gott i livet. Tack för en mysig pratstund. Var rädd om dig. Kram Din Barbro”.

Så talande, hon var allas vår Barbro.