Hunger för 150 år sedan

Korna klarade sig hyggligt under svältepoken, och besättningarna minskade med ”bara” runt tio procent. Betena torde dock ha varit betydligt magrare än på den här bilden. Även korna.

Textstorlek:

Det är nu precis 150 år sedan 1860-talets svältår i norra länsdelen nådde sin kulmen.

Annons:

Missväxten slog till med full kraft under 1860-talet. Resultatet blev svält. Just åren 1867 till 1869 var skörden rejält under medel. Den slog hårt mot stora delar av landet, men särskilt hårt drabbat blev Bergslagen, med sina magra jordar.

Landshövdingeberättelserna, Svensk offentlig statistik, Hushållningssällskapens årsredogörelser, Kungliga Majt:s redovisningar och sjukvårdens rapporter är underlaget. Alla beskriver de den misär som rådde under de här åren, och kulmen 1868.

Först 1870 vände det, då skörden blev bra, och landet började återhämta sig från en djup svacka. Då hade migrationen till USA redan tagit fart, och ökade i styrka fram till sekelskiftet.

Landshövdingerapporterna beskriver hur antalet ingångna äktenskap minskade, levande födda blev färre, nya sjukdomar kom, kikhosta, hungertyfus och gastriska febrar. Till länsfängelserna kom det en markant ökning av intagna.

Det positiva var att brännvinstillverkningen minskade. Om vi tar en titt på exempelvis Kopparbergs län så minskade brännvinstillverkningen från 51000 liter år 1866 till 38000 liter 1869. Spannmålen behövdes till att mätta munnar.

Antalet levande födda minskade med tusen barn per år och län under den dramatiska andra halvan av 1860-talet.

För att minska det här så vidtogs kraftåtgärder. Landshövdingeberättelserna för Örebro län, Västmanlands och Kopparbergs län pekar på kraftigt ökat antal fattighjon som fick ersättning. Fattigvårdersättningen ökade med 50 procent i dessa län.

Användadet av bröd bakat på lav utgjorde sommaren 1868 många familjers räddning, tills ny skörd kunde bärgas. Mest var det islandslav. Men eftersom även 1869 års skörd blev dålig, så uppstod samma överlevnadssätt nästa sommar.

Den tillgängliga stråsäden 1866 var i vårt län 2,4 tunnor per person. Två år senare var den nere i 1,6 tunnor. 1870 var den uppe i 2 tunnor. Det hade vänt.

Det finns även belagda exempel på att man kokade gröt på sågspån. Dödstalen var extremt höga åren 1867-1868.

Åren 1867-1868 var de svåraste i Västmanland, Kopparbergs och Örebro län. Däremot var 1868-1869 de svåraste i Småland. Regionala skillnader allså.

Ett mått på missväxten är att se på antalet hästar över tre år i vårt län. De sjönk med tusen från 1865 till 1869. Oxarnas antal minskade med 24 procent. Fåren med tio procent. Svinen med nästan 30 procent. De åts helt enkelt upp.

Annons: