Signe berättade om sina hemkvarter

Signe Lundholm berättade väldigt levande om sin konst kring Knektbacken, som låg i hörnet av Fredsgatan och Slottsgatan. Här är den sistnämnda gatan, där man är på väg med tvättkorgen till Svartån.
Textstorlek:

Konstnärinnan Signe Lundholm fyller snart 92 år och tycker fortfarande det är lika roligt att berätta om sina hemkvarter kring gamla Knektbacken. I förra veckan gästade hon Svarta Örns lokal på Köpmangatan, dit Sällskapet Gamla Örebro hade bjudit in henne.

Annons:

Föredraget skulle enligt programmet ha hållits redan i oktober förra året, men då fick Signe förhinder. Därför var de drygt 50 åhörarna i salen väldigt glada att få se Signe på benen igen.

Hennes naivistiska konst går hem i alla läger och senast, för nästan exakt ett år sedan, lovordade konstkännaren Peter Ekström Signes målningar, där de hängde på Örebro läns museum under en period.

Att se Signes intressanta konst är stort i sig, men kombinationen med hennes berättande blir oslagbart. Åhörarna ångrade inte en minut att de hade trotsat den stränga vinterkylan för inmundigande av lite kulturell näring.

Signe passade även på att sälja slut på restupplagan av häftet om sin dövstumma mor Kristina, som var tre år när hon drabbades av scharlakansfeber, vilket skulle få ödesdigra konsekvenserna för hennes hörsel.

I häftet visas också flera av Signes tavlor och någon i lokalen trodde att det fortfarande går att inköpa hos Arkivcentrum. På frågan om en nyupptryckning meddelade Signes son Hans att det inte skulle vara helt omöjligt.

Någon annan av åhörarna tyckte att det skulle göras en bok om Signe och hennes upplevelser kring Knektbacken. En god tanke, för Signe bär på mycken lokalhistoria, från ett Örebro som på 30- och 40-talen var helt olikt dagens.

Signes son Hans Lundholm hade i bildspelet också lagt in flera fotografier på det gamla fängelset, som byggdes i hörnet av Slottsgatan- och Fredsgatan, år 1859.

Det revs 1972 och här har nyligen ÖBO:s nybygge tillkommit.

Hon berättade om de stugor som flyttades till Skolgatan, som förut hade stått på fängelsetomten.

Även historier om gamla fångar, varav vissa blev något av Signes ”kompisar” när hon gick förbi dem på fängelsetomten.

Det var mycket som hanns med under det timslånga föredraget och tiden gick väldigt snabbt. Signe kunde även berätta om andra miljöer utanför hennes sfär kring Knektbacken.

Exempelvis skridskoåkning vid Frimis och bad i Svartån vid Kallis.

Som gåva fick Signe och Hans bland annat ett fotografi av Sam Lindskog.

– Men titta, där är ju stugan där vi bodde! utbrast konstnärinnan slutligen.

Annons: