Lerin i centrum – både på Sandgrund och i TV

Textstorlek:

Det är inte så värst många år sedan som konstnären Lars Lerin blev upptäckt för den breda massan i Sverige och övriga länder i Norden. Efter åtskilligt med tv-tid är han numera välbekant hos de flesta. Senast i tv-serien Lerins lärlingar, som avslutades förra veckan.

Annons:

Efter att ha tagit över hela före detta Sandgrund i Karlstad, med sitt konstmuseum, har han satt den orten extra på kartan. Karlstad är numera inte bara ”Sola”, Löfbergs lila och Färjestad, nu kan man således även lägga till Lerin.

Men när jag frågade servitrisen Carina Andersson på Hotell Gustaf Fröding i Karlstad om hennes favoritmotiv från museet, blev svaret:

– Jag måste säga att jag ännu inte varit där än, trots att jag bor här i Karlstad.

Hon berättade att hela hotellet var invaderat av tv-folk förra året, från augusti och flera månader framåt. Det var alltså den personal på SVT, som låg bakom programmet Lerins lärlingar.

I de sex programmen samlade Lars ihop personer, främst yngre, som har olika diagnoser, som autism, Aspberger eller Down syndrom.

I programmen fick de lära sig grunderna inom måleri och konst, under Lars pedagogiska och mjuka handledning.

En del av dem var riktigt duktiga sedan tidigare, men Lars fick alla att göra stora framsteg. Och det kanske viktigaste var att han samtidigt fick dem att växa som människor. Föräldrar och anhöriga var enormt tacksamma för Lars och tv-programmets insats.

I finalprogrammet fick lärlingarna välja ut ett favoritmotiv och visa upp detta för drottning Silvia, som kom på besök.

Ett stort finalnummer med konst, sång och musik avslutade programmet.

Lars intygade att de här träffarna med konsteleverna kommer fortsätta på onsdagarna, även efter programseriens slut. Det är något som också får Lars själv att må bra, att få nya vänner och bekantskaper.

I serien fick vi även höra Lars egna tankar om sitt måleri. Han är väldigt omsorgsfull och noggrann:

– Jag blir nästan aldrig färdig med någonting tycker jag. Vad jag än sätter igång så försöker jag löpa linan ut. Efter några år återkommer jag och tänker att det här kanske går att förädla lite bättre.

Annons: