Idrottsspektakel och vapenskrammel

Textstorlek:
Annons:

Sport och politik hör inte ihop säger den idrottsintresserade. Visst gör det det, tänker alla världens politiker.

För Nordkorea är OS verkligen ett gyllene tillfälle. De får, med kort varsel, delta i spelen. De får chans att låtsas att de är för en koreansk återförening och de får marschera in på arenan under temat fred, vilket väl är det mest ironiska någonsin, möjligen undantaget av Hitlers propaganda-OS 1936. De får spela damhockey tillsammans med Sydkorea. Varför undrar jag i mitt stilla sinne. De är väl inte samma land? Jag får inget svar från min trogna faktakompis Google. Det enda jag kan hitta om det är att de faktiskt har slagit ihop sina lag och flaggor lite då och då under årens gång. Får alla länder blanda sina lag som de vill eller är det bara de koreanska länderna? Annars kunde väl Finland och Sverige göra ett mixat superlag i nästa OS-damhockey och ta hem hela tjottablänget.

Ja, visst hör idrott och politik ihop. Mike Pence, Trumps läskiga vicepresident, är där för att se till att OS inte blir två veckors propaganda för Nordkorea. Japans premiärminister är där och även Nordkoreas ceremoniella statschef, som tydligen är en höjdare i hemlandet. Man kan gissa att Sydkoreas president har lite tufft med att inte stöta sig med USA och Japan samtidigt som han inte vill stöta sig mer än nödvändigt med Nordkorea.

Idrottsarenor är väldens bästa politiska arena. Inga protester blir så omskrivna som idrottsstjärnors protester. Fotbollsstjärnorna i USA sitter ner under nationalsången i protest mot polisvåld mot svarta, Donald Trump kallar dem ”son of a bitch” och anser att de ska sparkas. Emma Green Tregaros regnbågsnaglar 2013 i protest mot Rysslands gaylagar väckte världsuppmärksamhet och beordrades fegt bort av Svenska friidrottsförbundet. Andra minnesvärda händelser är förstås de knutna nävarna på prispallen vid OS i Mexiko. Då ansågs de ”svärta ner den olympiska tanken”, idag räknas det som en av de viktigaste protesterna mot rasism någonsin. Jesse Owens blev ratad av Hitler under OS 1936, som inte ville ta en svart person i hand. Händelsen blev en av de mest omtalade någosin.

Tider förändras. Det är inte så länge sedan som Nelson Mandela ansågs vara terrorist och samhällsfarlig i Sydafrika. Han vann senare i livet Nobels fredspris, och om inte resten av världen hade bojkottat Sydafrika både idrottsligt, kulturellt och ekonomiskt kanske de fortfarande hade haft apartheid.

Inför valet 2011 skrev en massa sportstjärnor ett öppet brev till svenska folket med uppmaning att inte rösta på ett främlingsfientligt parti. Därför att ”idrott handlar om förbrödring, att kämpa för varje seger men att alltid respektera varandra och aldrig någonsin se ner på någon på grund av dess hudfärg, dess ursprung, dess namn.” Det var bland många andra Peter Forsberg, Börje Salming, Carolina Kluft, Anette Norberg och Björn Ferry som skrev under.

Det kan de gärna göra igen tycker jag.

 

Titti Hansson

Annons: