Handredskap

Textstorlek:
Annons:

Under mina cykelfärder kors och tvärs på stadens gator har jag gott om tid att fundera och klura på sakernas tillstånd och mitt eget förhållande till dessa förhållanden. När jag trampar på min cykelväg till och från jobbet eller på väg till ett möte i jobbet möter och ser jag mängder av kroppsarbetare i olika arbetssituationer. Kroppsarbetare är i alla fall det äldre och mer traditionella namnet på de som arbetar ute i regn och rusk, många gånger tillhör de den landsorganisationen som har sitt fäste på Norra Bangatan i huvudstaden. Mycket har hänt vad gäller arbetsvillkor för dessa kroppsarbetare och kroppsarbeterskor under de dryga hundra som arbetets söner uppmärksammat arbetsvillkor, lönevillkor och arbetsmiljö i sin kamp mot arbetsgivarnas rovdrift och utnyttjande av det mänskliga kapitalet. Det senare i alla fall om de får säga det själva vilket de ofta och gärna gör.

Dessa arbetets söner sopade gator och torg med borstar och kvastar. De ryckte ogräs med sina händer krypande på knä för att åstadkomma ett perfekt resultat där det växte ogräs och förfulande högt gräs runt stolpar och i stenkanter. De luckrade jorden med ogräsjärn och samlade ihop löv med räfsor och korgar. De skottade snö med skyfflar när det var fjäderlätt pudersnö som skulle bort men även blötsnön, som knäckte både snöskyfflar och ryggar, försvann med hjälp av dessa vinterns hjältar. Hål grävdes i stadens gator till invånarnas förtret med spadar och man lade ner rör och ledningar med olika finurliga verktyg och redskap som för länge sedan kommit ur bruk. Alla dessa arbetsuppgifter utfördes med skicklighet och muskelkraft och det sysselsatte mängder av män, för den här typen av kroppsarbete var uteslutande män som utförde på den här tiden. De jobbade och slet i sitt anletes svett och gjorde det med en yrkesstolthet som gav dessa lågavlönade ett visst mått av självrespekt.

Från min cykelsadel kan jag konstatera att få eller inga handredskap förkommer längre hos dessa nutida, moderna kroppsarbetare som nu är av båda könen. Sopmaskiner och lövblåsare, trimmers och gräsklippare, snöröjare drivna av diesel och bensin, grävmaskiner i varierande storlekar har ersatt de förut så stolta kroppsarbetarna. Istället för att lyssna på fågelsång och njuta av stadens alla dofter måste enstaka maskinoperatörer nu använda hörselskydd och ansiktsmask för att inte drabbas av hörselskador, damm och allergier. Grävmaskinisten sitter i sin eluppvärmda hytt och lyssnar på skränig skvalmusik från någon av radions alla kanaler istället för att kommentera världsläget med en kollega.

Många är de handredskap som inte längre kan hanteras på ett bra sätt. En kunskap som inte många har kunnande eller utbildning eller för den skull, intresse eller behov att klara. En lie är ersatt av en maskin med ett irriterande ljud precis som kvastens taktfasta svepande ljud är utbytt av sopmaskinens högljudda vispande mot asfalten ackompanjerad av dieselmotorns brummande.

Oftast saknas en kollega eftersom mekaniseringen gjort de flesta kroppsarbetare överflödiga och de blivit utan sysselsättning. Inte undra på att det är radio i de allra flesta hörselskydd idag.

 

Annons: