Familjen Karlsson på plats – det är något i hästväg

Textstorlek:

Mor, far och båda barnen – alla jobbar de med familjens stall. Och barnen är framgångsrika kuskar.

– Vi är sams. Men mamma bestämmer ytterst, säger Anna Isabelle Karlsson.

Hans Karlsson (62). Barbro Karlsson (58). Anna Isabelle Karlsson (29). Petter Karlsson (27). Där har ni en familj som är något i hästväg.

I den här familjen vaknar man med hästar på näthinnan, och somnar med samma sak. Alla fyra är engagerade i familjens stall ute i Marieberg.

Om det säger Anna Isabelle, som i egenskap av lärling håller sig under 150 lopp per år och var Stig H-stipendiat 2016.

– Vi är väl 13-14 tjejer i länstravet. Jag stortrivs i yrket. Jag har halvtid på travskolan och brorsan är catchdriver på halvtid. Resten av tiden ägnar vi åt de 35 hästar vi har i träning här i vårt stall.

– Man kan ju säga att det inte behövs någon extra innebandy på kvällarna för att få mer motion.

– Vi jobbar bra ihop och kommer bra överens. Men när det handlar om att medla, då är det mamma som bestämmer, säger hon och skrattar hjärtligt.

Petter Karlsson har fått stor uppmärksamhet som lärling. Nyligen körde han åtta av tio kvällslopp på Marieberg. På travgalan förra året fick han priset för årets lärling och årets kusk 2016.

Det året körde han 760 lopp. Men fjolåret blev stympat i tio veckor på grund av han ramlade ur sulkyn på Gotland, och skadades. Då blev det ”bara” runt 500 lopp.

Förra året fick han Stig H. Johanssons stipendium.

– Grymt kul. Jag fick i samband med det lära mig massor inom gebitet. Från mediaträning till motivation.

Året har börjat bra. Han har, i skrivandes stund, kört in över 400000 kronor.

– Jag har fått börja om igen efter skadan. 56 vunna lopp år 2016 blev ju bara 26 förra året. Men nu är det full fart igen som gäller. Lite lättare nu att köra in pengar också, eftersom prissummorna förbättrats.

Petters mål är att dra in fler hästar i träning. Även träna en andelshäst. Och sedan ett annat hägrande mål:

– Jag ska snart ta ut proffslicens. Inte lärling längre.

Pappa Hans ler, och mamma Barbro säger:

– Jag är ju bortskämd som får ha ungarna så nära mig så länge. Om jag är orolig för riskerna i deras yrke? Ja, säg den mamma som inte är orolig för sina barn.