Höjd bensinskatt slår hårt mot landsbygden

Textstorlek:
Från och med årsskiftet steg det svenska bensin- och dieselpriset med 29 respektive 26 öre per liter. För vanliga bilister och företagare på landet kan det innebära en årlig ökning av bränslekostnader på tusentals eller tiotusentals kronor.
Före riksdagsvalet 2014 lovade S-ledaren Stefan Löfven att bensinskatten inte skulle höjas. Ett vallöfte som snabbt bröts och nu bryts igen!

Regeringen har höjt bensinskatten tre gånger under mandatperioden, och det är bara början. Den beslutade indexeringen som trädde i kraft 2017 innebär att skatten per automatik höjs varje år. Inom ett par år kan bensinskatten således ha stigit till tio kronor per liter, vilket innebär att Sverige då har världens högsta skatt på bilbränsle.

En majoritet av Sveriges befolkning är helt beroende av bilen för att få vardagen att fungera. Åtta fall av tio resor sker med bil i Sverige, ett av Europas mest glesbefolkade länder. Högre bensinskatt ökar kostnaderna för många företag, vilket försämrar vår konkurrenskraft och riskerar att leda till färre jobb i glesbygd.

Ett annat argument mot regeringens överbeskattning av bilisterna är det faktum att bilens negativa påverkan på miljön minskar. Sedan 2006 har personbilarnas totala utsläpp av växthusgaser minskat med omkring 14 procent, trots ökad trafik. De nya bilarnas bränsleförbrukning har minskat med 32 procent under samma tid.

Finansminister Magdalena Andersson (S) skyller på Miljöpartiet och har antytt att regeringen måste vika sig för det bilfientliga kravet för att kunna behålla regeringsmakten. Detta är i sig häpnadsväckande, med tanke på tidigare socialdemokratiska uttryckliga ambitioner att stötta hela landets utveckling. Automatiskt höjda bensin- och dieselskatter varje år går stick i stäv med dessa strävanden.

Att stadspartiet MP än en gång sviker landsbygden är inte lika förvånande. I Stockholm kan invånarna välja tunnelbana, buss eller i många fall cykel som alternativ till bilen. I andra delar av landet saknas dessa möjligheter. Kollektivtrafik kanske finns, men turerna är glesa och det är svårt att kombinera med skjutsning och hämtning av barn till förskola/skola och fritidsaktiviteter. Att ha tillgång till en eller två bilar är ofta helt nödvändigt för barnfamiljer på landsbygden och i småorter.

Slutsats: en kraftig höjning av bensinskatten gör det svårare för människor att göra sådant som de själva vill göra och att bo där de själva vill bo. Den som är beroende av bilen straffbeskattas medan den som kan åka tunnelbana får bidrag. Den som har låg inkomst drabbas värst.
Bo Höglander