”Det sker alldeles för många viltolyckor här”

Eftersöksjägaren Hubert Larsson har fått gett sig ut med sin arbetskompis för att spåra trafikskadat vilt många gånger under året.
Textstorlek:

– Ingen tvekan om att viltolyckorna, speciellt älg och vildsvin, ökat här i området. Jag tror man måste börja skjuta av älg här, lokalt. Som det ser ut i dag anpassas inte älgstammen särskilt mycket till hur landskapet ser ut,  säger Hubert Larsson, som är kontaktperson för eftersöksjägarna i område runt Almbro, Gällersta, Ekeby och Kumla.

Sett till till länet som helhet har antalet viltolyckor enligt färsk statistik faktiskt gått ner lite. Från 2125 2016 till 1846 2017. Men i den triangel som ramas in av riksvägarna 52, 51 och motorvägen E20 samt Örebro i norr, har det varit ett svårt år.

– 31 älgolyckor har vi varit ute på undre fjolåret. Det har dessbättre gått bra, inga människor har omkommit eller skadat sig allvarligt. Men det är ändå en allvarlig utveckling, säger Hubert Larsson, en av fyra kontaktpersoner för eftersöksjägarna i området.

Till detta ska läggas ett stort antal rådsjursolyckor och vildsvinsolyckor. Vildsvinen ökar, medan rådjursolyckorna ligger rätt konstant enligt Hubert.

– Men det är överlägset flest krockar med rådjur. Vi har lite kronhjort och någon enstaka dovhjort, men det har inte varit ett stort problem.

Enligt Hubert finns flera förklaringar till att det blir så många viltolyckor i området.

– Det här är ju ett väldigt speciellt område, inramat av länets mest trafikerade vägar. I området finns också flera mindre, men tämligen trafikerade vägar, Stortorpsvägen exempelvis Har en älg korsat en av vägarna oskadd kan han ju i värsta fall, bara efter någon kilometer, var framme vid nästa större väg. Desstom är det ju ett brutet landskap. Öppet och inte så stora partier skog. Det enda större sammanhängande skogspartiet som fanns, upp emot Örebro, Atle och Bondsätter bröt man av genom att bygga Södra tvärleden, 51:ans förlängning ut mot Marieberg. Dessutom valde man där att inte bygga viltstängsel, dumt.

Lägg därtill allt mer trafik och allt högre hastigheter.

– Viktigast är dock att det finns allt mer klövvilt, inte minst älg. Jag anser att det skjuts för lite älg här lokalt. Man måste göra en avvägning. Kanske är det inte rimligt att det alls finns älg i ett område med så här mycket trafik. Med så hög älgstam som vi har här nu blir det olyckor. Det kommer att ske allvarliga älgkrockar, med svåra personskador. Frågan är bara när.

Hubert blev tyvärr sannspådd. Redan ett par dar efter vårt samtal small det igen mellan Kävesta och Kvarntorp, riksväg 51. Tre personer till sjukhus med skador.

Älgstammen och hur mycket som får skjutas i respektive älgskötselområde bestäms ju av Länsstyrelsen och viltförvaltningsdelegationen. Sedan bestämmer älgskötselområdet själva hur mycket och var man skjuter lokalt.

– Jag anser att där felar det lite. Vi eftersöksjägare borde bjudas in och åtminstone få dela med oss av statistik när älgskötselområdena bestämmer hur mycket som ska skjutas och var. Vi möter en annan verklighet, när älgen ligger sönderslagen invid vägen.

Hubert poängterar att han inte har något emot en långsiktigt bra älgstam.

– Inte alls, klart vi ska ha älg i skogen. Men med för mycket älg i ett sådant här område blir det problem.

Hubert skickar med en del tips till bilister.

– Sänk farten. Med lägre fart hinner man lättare upptäcka vilt efter vägkanten.

När olyckan väl sker, försök stanna till för att kunna observera den exakta platsen, ta ett riktmärke.

– Ofta när det är tät trafik kan det vara både svårt och otäckt att stanna. Men det är ändå viktigt att försöka få koll på exakt var olyckan skedde. När eftersöket ska börja spar det mycket tid och lidande för det påkörda djuret. Det bästa är att stanna så snart det går, så nära olycksplatsen som möjligt. Om inte det går, stanna då till slå på blinkers, ta ett riktmärke, åk sedan fram och parkera där det går för att sedan gå tillbaka och märka ut var olyckan skedde.

Man kan märka ut med vad som helst som syns bra och inte försvinner.

– Vita eller färgade plastpåsar är det vanligaste. Har man en reflex av något slag ät det toppen. De band man delar ut för att märka ut viltolyckor med har en del problem. De löser upp sig i regn och syns inte i mörker. Reflex skulle vara bra. Det är också bra att ha reflexväst i bilen att ta på sig när man ska gå ut för att märka upp olyckplatsen. Är det mycket trafik kan det vara otrevligt att gå längs vägkanten.

Vid en olycka är man skyldig att märka ut var man krockade med viltet så exakt som möjligt. I skyldigheten ingår också att anmäla till polisen. Polisen lämnar sedan över ansvaret till kontaktpersonen för eftersöksjägarna, som organiserar eftersöket.