Träbänkarna blev soffa

Delar från Eyravallens träläktare. Foto: Göran Lindhé
Textstorlek:

När vi i slutet av oktober efterlyste berättelser om var träbänkarna från Eyravallens läktare tog vägen så fick vi några svar. Här är en läktarhistoria från Per-Olof Johansson i Örebro.

Annons:
Som en kort resumé kan berättas att innan träläktarens rivning i november 2002 fick allmänheten köpa sittplatsbänkar för hundra kronor.
– Jag bodde i Karlskoga på den tiden och kunde inte komma loss samma dag som det här erbjudandet förkunnades. Därför var jag och min syster Monika Johansson-Lidholt där först några dagar efteråt och fick vara glada för vad som fanns kvar, säger han.
– Det var några brädbitar här och där, men inga hela bänkar. Jag fick med mig ett parti och lämnade in det till en slöjdlärare i Karlskoga.
Det är ändå originalnummer på bänkarna, dock i en helt annan ordning. Slöjdläraren Ulf Johansson snickrade ihop beståndsdelarna till inte bara en träsoffa, utan två.
– Min tvillingbror Lars-Ingvar fick en också, men den gav han senare bort till en mycket känd ÖSK-profil, som då skulle fylla 50 år.
När Länsposten är på besök hos Per-Olof och hans fru i den nya lägenheten vid naturfagra Oset, har det slumpat sig så att systern Monika också är där med sin familj. Per-Olof fyller nämligen år samma dag.
– Jag var mest med som stöd vid Per-Olofs läktarköp, då 2002. Min sport var inte fotboll, utan höjdhopp, säger hon.
Monika var faktiskt den första kvinna att vinna Allehandas guldklocka 1964, i grenen friidrott.
– Även om fotboll stått mig närmast så har också jag varit friidrottsintresserad genom åren. Jag var medlem i KFUM Örebro, med en verkligt bra gemenskap, minns Per-Olof.
Han nämner med glädje namnet Ola Hellstrandh, även Länspostenskribent.
Per-Olof växte upp på Räntmästargatan, bara ett stenkast från Eyravallen.
Annons: