Resa mot okänt mål

Textstorlek:
Annons:

Den här hösten har varit fylld av svamputflykter då trattkantarellerna gått tretton på dussinet och varje helg har skogen fått besök. Nu var hemmaskogen nästintill utplockad och vi blev bjudna på en svamptur norrut till trakterna av Bocksboda. Väl där såg jag något bekant över byn, den högst belägna byn i Örebro län. Vår värd för svampturen visste att upplysa om traktens historia när friluftsföreningar försökte göra Bocksboda till ett friluftscenter i Kilsbergen. Ödet ville annorlunda, men det är en annan historia. Det som är vår historia är att i Bocksboda en gång fanns en stugby som kallades Ponderosa.

  I en annan tid där djur och natur bestämde tempot var det arbete året om på gårdarna i Östernärke. Borta var alla drängar och pigor och istället hade maskiner och dieselfordon tagit över som hjälpredor på gårdarna. Det här innebar att någon längre semester sällan var aktuell för bönderna på sextio och sjuttiotalet.  Så när Sverige var som vackrast fick man hitta andra lösningar för rekreation och då ordnade Centermän och Centerkvinnor utflykter mot okänt mål.

Om jag minns rätt genomfördes resan mot okänt mål alltid tredje lördagen i juli. Höskörden var på hässjorna eller på väg in i ladorna och de flesta familjer hade gått fram och tillbaka över åkrarna i jakten på vildhavre så det fanns utrymme för en stunds avkoppling i närområdet. Det flesta väntade på att få börja skörda och en del använde tiden till att täckdika vattensjuka åkrar, renovera eller rödfärga uthus och logar.

Ansvaret för resan växlade mellan olika familjer och det kunde till och med ligga på axlarna hos familjer som inte var lantbrukare men ändå var en del av socknens sociala samvaro. Det kunde vara Anna-Maja och Roland, Paul och Birgit, Valter och Karin eller något annat par knutna till CP eller CKF det namn som herr och damavdelningarna av Centern kallades på den här tiden. Kriteriet för resan var att det skulle vara avfärd från Texaco-macken nedanför kyrkan tidigast klockan sex så alla var färdiga med lagårdsarbetet och det fick inte ta längre tid än att man hann hem för i säng skulle alla för att orka upp nästa dag då det var dags för lagårdsarbetet igen.

Det blev en lång karavan med tio, femton bilar som gav sig iväg på resan mot okänt mål. Ett av åren landade karavanen i Julita-trakten med hemslöjd och kaffetår. Lagom långt från Östernärke som gav en bra blandning av kultur och kaffe. En samvaro där skördeläget kunde diskuteras tillsammans med allt annat som fanns på den gemensamma agendan i lantbrukarsamhället. Ett annat minne är turen till byn Bocksboda som gick under namnet Ponderosa. Den stugby som hade en kort glansperiod i början av sjuttiotalet och lånade sitt namn från den omåttligt populära westernserien Bröderna Cartwright.

Nu har landsbygdens mekanisering och datorisering fått till följd att gårdar slagits samman och husen befolkas av hyresgäster som inte är aktiva inom jordbruksnäringen. Lantbruksbygd har blivit avfolkningsbygd. Ett okänt mål för sextiotalets Östernärkingar.

Annons: