Jag är kränkt

Textstorlek:

Jag är kränkt. Jag trodde det inte var möjligt, men jag är en vit medelålders man men det är inte därför jag känner mig kränkt. Jag har cyklat till jobbet i nitton år. Jag har cyklat sommar som vinter, jag har cyklat i regn och rusk men även brännande solsken. Jag har varit genomsur när jag kommit till jobbet av både värme, men också av regn och snöblask. Som en konsekvens har jag suttit på möten utan byxor till mina arbetskamraters munterhet. De flesta av dessa år har jag haft nästan en mil till jobbet, enkel resa. Sträckan har på senare år halverats, men jag cyklar ändå varje dag och vid ösregn blir jag lika våt som tidigare. Förresten, kan man bli mer än våt? Jag har sällan varit sur, men nu är det nära på något vis. Jag har alltid tack vare cykling haft en hygglig grundkondition och för det mesta kört om andra cyklister på cykelbanorna men nu börjar jag att bli omkörd allt oftare och det beror inte på min tilltagande ålder alla gånger.

Någon har populariserat elcyklar, detta moderna påfund som gör att både gammal som ung, herre som dam cyklar om och ifrån mig med lätthet som gränsar till förakt och nonchalans som gör att jag känner mig kränkt. De blir fler och fler på grund av satsningar på elcyklar med bruttolöneavdrag inom bland annat kommun och region, men jag undrar om det är en cykel egentligen? Ja, ni kommer ihåg det där med min kränkthet, eller hur?

  Här har jag kämpat i många år och så dyker det upp elcyklar som bara svischar förbi. Inte undra på att man själv ökar takten, lite lätt småsvärande och gör allt för att hålla undan och visa sig så god som någon annan. Men det slutar bara med att jag blir omkörd och kommer hem genomsvettig. Egentligen borde det väl egentligen kallas för lättmoped för själva idén med en cykel är väl att det skall ge motion och välbefinnande. Inte bara sitta och åka med och trampa lite för syns skull.

   Cykel med påhängsmotor är annars en gammal svensk uppfinning av en ingenjör från Stockholm, men tillverkningen av den sk Kuli-motorn skedde i Örebro med början 1950 på Görtz verkstäder och Johnsson-verken då cirka 5000 motorer tillverkades. Den lilla påhängs bensinmotorn blev föregångaren till motorvelocipeden eller mopeden som alltså är ett svenskt initiativ.

Det verkar som om vi alltid varit lite bekväma och försökt hitta vägar att ta oss fram på enklast möjliga sätt. Påminner mig om den gamla vitsen då en indian såg en person på en cykel för första gången och utbrast: ”Vit man lat, sitta när han gå.”

  Nu har elmotortekniken gått framåt så elmotorn kan gömmas i nav och under pakethållare tillsammans med batterierna så det nästan är omöjligt att skilja elcykeln från en muskeldriven cykel om det inte vore för hastigheten elcyklisterna kommer upp i. Men jag ger inte upp jag trampar på med egen kraft om inte annat för att visa att jag fortfarande orkar, så kränkt, vit medelålders man jag är.