Ålderstecken

Textstorlek:
Annons:

Jag vaknar allt tidigare på morgnarna. Sju, sex till och med halv sex kan det bli på helgerna. Vardagarna vaknar jag ännu tidigare. Kvällstrött som ett resultat av detta både på vardagar och helger. I yngre år var jag en sjusovare och kunde lätt sova till tolv eller ett på söndagar om ingen väckte mig och det var inga problem att vara uppe till långt in på småtimmarna. Då ska man komma ihåg att min ungdom var långt innan vi hade dygnetrunt teve, innan datorn var uppfunnen, telefonen satt fast i ett uttag i väggen och det enda man hade  att  göra var att en läsa bok frampå småtimmarna i sin tonåriga ensamhet..

Det är inte det enda ålderstecken som jag noterat på den senaste tiden. För några år sedan började mina amalgamfyllda tänder spricka. ”Helt naturligt,” sa min tandläkare. ”Fyllningen vidgar sig efter så många år vilket gör att tanden spricker.” Efter så många år, det  var inte kul att höra. Det hade alltså gått så många år sedan tandläkaren hade fyllt mina godishål med amalgam. Inga roliga minnen precis, när Taxi-Gösta skjutsade oss till tandläkaren där i Odensbacken från vår lilla skolidyll på landet.

För två månader sedan blev jag farfar. Det är en härlig solskenshistoria då en gullig liten tös kom till världen. Tyvärr lite för långt bort för att jag skall kunna njuta fullt ut, men jag får ta tillvara på de guldkantade gemensamma stunder som bjuds över generationsgränserna. Tur att vi lever i dataåldern så jag kan få dagliga  digitala rapporter via både ord, bild och film.

I höstas fick jag guldklocka, 24 år i samma arbetsgivares tjänst. Ärofyllt, men skrämmande på samma gång.  Gåva, mat och underhållning sedan var det tillbaka till jobbet för ytterligare tio år innan den sista uppvaktningen från arbetsgivaren. Tiden går fortare desto äldre man blir och få saker är nya. Man har varit med ett tag här på jorden och märker att livet och dess händelser går i ett kretslopp. Livet ja, för varje begravning jag går på blir jag en av de äldre släktingarna och snart är jag  släktens äldste.

Ålder gör kroppen stelare och tröttare och jag tycker mig märka att kroppen kräver allt längre viloperioder mellan varje ansträngning. Det enda som ännu inte dykt upp är rynkor, huden är slät som en barnrumpa, men å andra sidan är det gott om fettceller som fyller ut. Det är en balansgång mellan sunt och osunt leverne för utseendets skull, jag vill inte plåga mig i onödan utan njuta av livet, men ett långt liv kräver ett hälsosamt liv.

När jag pratar med kollegor märker jag att mina referenser blir äldre och äldre. ”Hahaha, ni kommer väl ihåg den där sketchen med Hasseåtage om mjölken som Palme tyckte kostade så mycket.” ”Hasse och vem då?” får man till svar. Mina musikreferenser är lika mossiga då de kommer från ett sextio- och sjuttiotal som för länge sedan har förpassats till loppis och antikmarknader. Alla vinyler jag hade i pojkrummet hittar jag varje gång när jag stannar till framför en brandgul drickaback i nostalgihörnet.

Livet går vidare med alla ålderstecken men i ett annat perspektiv och i en klokare klokskap.

Annons: