Gräsklippning

Textstorlek:
Annons:

Det är dags att börja klippa gräs igen. Precis i månadsskiftet april/maj börjar säsongen      för gräsklippning, men knattret från fyrtaktarna i villaträdgårdarna hörs mer sällan. Ett lugn börjar nu allt mer och mer lägra sig över villakvarteren i och med robotgräsklipparnas intåg, men allt inte frid och fröjd för det. Nu uppstår istället andra faror och olägenheter för villakvarterens innevånare. Mördarsniglar har de senaste åren intagit bärbuskar och köksträdgårdar men de går nu en ojämn kamp mot gräsklipparrobotarna som ljudlöst vandrar fram och tillbaka över allt mer välansade gräsmattor. En av många fördelar med robotar är att de är i det närmaste outtröttliga och bryr sig inte om det är dagsljus eller nattmörker. Evighetsmaskiner som bara ibland behöver få en elektrisk uppladdning för att i nästa stund köra vidare på sin till synes ologiska men välplanerade färd. För sniglarna är det rena rama mördarmaskinen och ingen hobbyodlande villaägare är nog ledsen för det. Roboten är skoningslös och de slemmiga sniglarna blir offer för maskinens vassa knivar.

En annan innevånare i gräsmattan som ingen robotägare heller saknar är maskrosorna. Effektivt och snyggt håller maskinen efter detta gräsmattans gisssel. De små förrädiska solar som strålar under maj och sprider sig med vindens hastighet har heller ingen chans mot roboten utan blir offer för trädgårdsmästaren, utan möjlighet att skapa ytterligare generationer. Istället växer sig grässtrån allt starkare och tätare i robotens spår. Skulle någon mossa våga visa sig är den lika chanslös som maskrosor och mördarsniglar.

  Djurlivet i övrigt har också utmaningar med robotarna. De stackars igelkottarna har inte förstånd att förstå faran förrän det är för sent och blir obarmhärtigt skalperade under daggvåta nätter och den som vill få igelkottar på tomten gör klokast i att parkera roboten på natten, när den gjort processen kort med mördarsniglarna, detta för att inte vårt enda urtidsdjur skall gå samma oblida öde till mötes som de slemmiga spanjorerna. På sociala media, där filmer cirkulerar med digital kraft, har kåsören sett älgar attackera robotarna utifrån att de ljudlöst smugit sig på djurens konung och rubbat älgens cirklar. Man kan säga att älgen fortfarande är konung om man skall tro den filmen. Roboten blev en hög av plåt och plast efter det mötet.

Roboten blir som en familjemedlem för ägarna och inte sällan får de ett namn där ”Robert” eller ”Robban” nog är de vanligaste. Jag vet flera ägare som kan spendera timmar genom att stå stilla och följa klipparens färd över den allt jämnare gräsmattan. Robotar oavsett funktion är något som fascinerar oss människor, men också skrämmer med sin futuristiska aura. Gräsklipparrobotar verkar mer beundrade än skrämmande för oss människor.

  Själv är jag traditionell och tar min gräsklippning som motion och ett tillfälle till meditation. Jag sätter en ära i att äga en jämn och snyggt klippt gräsmatta. Men kampen är ojämn mot maskrosor och tillsammans med utsläpp i form av avgaser och oljud gör att pressen på mig som traditionalist blir allt större att vara med i robotiseringen.

Annons: