Liberalism söker extrem populism

Textstorlek:
Annons:

Liberalism möter populism i den andra omgången av det franska presidentvalet den 7 maj. Så kan man kort sammanfatta söndagens presidentval i Frankrike. Emmanuel Macron och Marine Le Pen ska nu kampanja ända in i kaklet med sikte på ett av Europas främsta politiska ämbeten.

Republikanerna och socialisterna är inte med i slutstriden, vilket i sig är en jätteskräll. Macron har visserligen ett förflutet i socialistpartiet, bl.a. som minister hos nuvarande president Hollande, men det är ändå med sin nya rörelse En Marche! som han vunnit framgången.

EU-vännen Macron vet att det går att kombinera omsorg om de socialt utsatta med frihet, globalisering och öppenhet. Han är svårplacerad på en höger-vänsterskala och ser sig själv som en förnyare av den politiska klassen.

Förnyelse är också ett av Nationella frontens ledmotiv i politiken, men av helt annat slag. Marine Le Pen går hem i socialt utsatta områden med arbetslöshet och utanförskap. Vissa av hennes idéer är gemensamma med vänsterns, t.ex. hatet mot europeisk gemenskap och fri handel. I samhällsfrågor står hon långt till höger med främlingsfientlighet och ultranationalism i bagaget.

Oavsett vem av kandidaterna som vinner – vilket är långt ifrån avgjort även om Macron är favorit – så kommer vederbörande att få ta en dust med det parlament som ska väljas någon månad senare.

Medan de etablerade partierna oftast har kandidater i samtliga 577 parlaments-valkretsar, måste Macron mobilisera nya styrkor. Han säger att han kommer att kunna föreslå kandidater i samtliga valkretsar före den 19 maj. En utmaning, inte minst som han önskar se en absolut könsfördelning samt att hälften av kandidaterna inte ska vara politiker utan komma från civilsamhället.

Nationella fronten kunde i parlamentsvalet 2012 plocka fram parlamentskandidater till alla 577 valkretsar, men bara två kom in. Nu spår bedömare att de kan göra ett betydligt bättre val, oavsett om Le Pen vinner presidentposten eller inte.

Macron spås kunna bygga allianser i parlamentet md hjälp av mitteninriktade socialister och republikaner. Nationella fronten lär få det betydligt svårare med sina käpphästar om att folkomrösta om EU-medlemskapet, stopp för invandring, m.m.

Det är djupt oroande att en företrädare för ett högerpopulistiskt parti kandiderar i slutomgången till presidentposten i en av EU:s större grundarnationer. Partiets framfart frammanar minnen från Europas mörkaste tid i nutidshistorien.

Däremot är Macrons framtidstro och försvar för en liberal rättsstat hoppingivande. Börserna tog ett glädjeskutt när det stod klart att den EU-vänlige kandidaten gått vidare. Det gjorde jag också.

Bo Höglander

Annons: