Askers kyrka

Textstorlek:

Läser att min kyrka återinvigts efter mer än ett års renovering. Anledningen till renovering var mögel på de tryckimpregnerade golvbjälkarna som spred en obehaglig lukt i kyrksalen. Jag hoppas att det inte är mitt fel och att jag var orsak till fuktskadan.

Ola fixade mitt första sommarjobb som kyrkvaktmästare vid Askers kyrka redan 1977. Ola var min bästa kompis och han hade jobbat där sommaren innan och nu hade han fått frågan om han hade någon kompis som kunde hjälpa till. Han frågade mig och jag tackade ”ja” utan att blinka. Egna pengar, eget ansvar och förtroende var moroten och arbetsuppgifterna var hyggligt enkla att klara för en femtonåring. Gräsklippning var jag redan kunnig i då jag släpade runt familjens halvrisiga klippare i timmar varje gång vår trädgård hemmavid skulle snyggas till. Vattna blommor kan de flesta, gäller bara att komma ihåg innan de torkar ned. Plantera blommor är inga problem, men ösa igen gravar var väl inget jag hade erfarenhet av. Vem har det förresten när man är femton?

Askers kyrka och dess kyrkoråd var min arbetsgivare på mitt första sommarjobb och ett jobb som jag sedan hade i många sommarlov. Olle, kyrkvaktmästaren, var en bra första chef, lite lagom sträng och krävande. Han gick omkring på kyrkogården och sög på sin pipa och sjöng mest hela tiden medan han jobbade. Han var med i kyrkokören och hade en fantastisk röst. Kan ibland sakna hans muntra nynnande när jag går här hemma i trädgården och påtar.

Någon gång under maj hade Olle planterat penséer så när vi kom på måndag efter skolavslutning var det vårt jobb att tillsammans ersätta vårblommorna, på de olika gravar som kyrkorådet vårdade, med nya fräscha sommarblommor. Det var fuchsior, pelargoner, silverek, lobelior och tagetes i långa rader som skulle planteras. Plantering var sommarens första jobb och blommorna var något som vi sedan vattnade och tog hand om hela sommaren. Blommorna var våra och vi såg till dom och vi var stolta över att sköta en vacker rofylld kyrka och kyrkogård för alla besökare. Kanske lite för rofylld då vi ibland passade på att slumra lite i ett hörn av kyrkogården i lindarnas skugga.

Sommarveckorna gick och vi vattnade, klippte gräs och ansade kyrkogården. Veckorna gick över i år och Ola byttes mot Hasse och efter honom kom Richard och Håkan som arbetskamrater till mig och Olle under de där sommarveckorna.

Efter några år, jag var kanske sjutton år, fick jag sköta begravningarna när vaktmästaren hade semester med allt från grävning av grav, delta i begravningen, sköta jordfästningen och vara ansvarig i kyrkan för psalmböcker och iordningställandet av blommor och kransar. Inget dåligt förtroende  som gavs till mig som sjuttonåring och de andra när Olle hade semester.

Den pampiga kyrkan på Närkesslätten skulle också städas inför varje söndag. Kyrkan från 1739, byggd på en medeltida kyrka på socknens högsta punkt skulle vara nystädad inför varje söndag. Kanske var det där när vi dammsög och skrubbade som skurvattnet gled ner mellan springorna och skapade fukten. Jag hoppas inte det var orsaken till möglet, men fint blev det i alla fall till söndagens högmässa och vi kunde  fortsätta att vara stolta över kyrkan och kyrkogården ännu en varm sommarvecka.