Ny syn på landsbygd och förort

Textstorlek:

Städerna växer, dock inte på landsbygdens bekostnad. Det var kontentan i en rapport från IVA (Ingenjörsvetenskapsakademin) nyligen. Cirka nio av tio svenskar bor i tätort och antalet som flyttat från land till stad har varit stort på senare decennier. Sällan framkommer att nästan lika många flyttat i motsatt riktning – tillbaka till landsbygden.

Landsbygdsbefolkningen minskade mellan 2000 och 2010 med runt en procent (1 %). Sedan dess har minskningen varit ännu mindre. De drivande krafterna bakom urbaniseringen har varit invandring och födelseöverskott.

Landsbygden är inte ett entydigt begrepp, olikheterna är stora. En del områden brottas med avfolkning och hög arbetslöshet, andra klarar sig bra ekonomiskt. I vissa landsbygdsområden är arbetslösheten till och med lägre än i städerna. Dessutom har det på senare år dykt upp hundratals nya småorter. Allt enligt rapportförfattarna som tycker att man inte ska ställa landsbygd mot stad utan tänka mer på hur dessa miljöer kan fungera ihop. Något som Centerpartiet alltid påtalat: ”stad och land hand i hand”.

Det är välkommet att bilden av landsbygden problematiseras. Landsort och glesbygd får inte ges en offerstämpel. Potentialen finns: gröna näringar, småföretagande, påhittighet och framtidstro. Bilden förmörkas av att staten drar tillbaka service som post, polis, försäkringskassa, arbetsförmedling och andra instanser. Landsbygdsutredningen tillsattes delvis som en senkommen insikt kring detta och förslagen som lagts fram inger visst hopp.

En insikt tycks växa fram om att det är likabehandling och jämlikhet om ska prägla inställningen till landsbygden, såväl som till staden och dess förorter. Ge de små orterna samma förutsättningar som staden – så långt det bara går – och mycket kommer att lösa sig.

Samma sak gäller förorterna. I stället för speciella ”satsningar” som utan större framgång genomförts i problemområden under decennier, handlar det om att upprätthålla lagar och regler som gäller för hela landet och överallt. Även boende i fattiga områden har rätt till en fungerande rättsstat. En skola som fungerar för alla är en av de mest effektiva klassutjämnarna, liksom ett jobb att gå till och en egen bostad.

Docent Andreas Bergh, välfärdsforskare i Lund, påpekade detta i Svenska Dagbladet i söndags (SvD 5/3 2017). Institutioner som rättsstat och polis samt fungerande arbets- och bostadsmarknader och ett skolsystem med kvalitet är de framgångsfaktorer som utgör grunden för städers och samhällens välstånd, konstaterar han.

Så enkelt – och uppenbarligen så svårt.

Bo Höglander