Första bilfödseln i Västernorrland

Textstorlek:
Annons:

Tre veckor. Så lång tid tog det innan den första bilfödseln var ett faktum i Sollefteå. Jag blir så arg så jag kan spricka när jag läser Emma Anderssons berättelse om hur hon födde dottern i bilen. Sedan känner jag ett stort behov av att träffa några personer för ett litet samtal. Först och främst vill jag träffa Marju Dahmoun, som är verksamhetschef vid Landstinget i Västernorrland. Enligt henne måste man ta den dramatik som ibland inträffar vid förlossningar med en nypa salt.  Sedan säger hon att det faktiskt inträffade elva förlossningar utanför BB i länet förra året. Hur många av dessa som skedde helt frivilligt hemma nämner hon inte. Att det inte är riktigt samma sak som att oplanerat föda i en bil i minusgrader nämner hon inte heller.

Sedan får jag lust att träffa Ewa Back för ett litet lugnt samtal. Hon är ordförande för landstingets hälso- och sjukvårdsnämnd i Västernorrland. Hon sa såhär som kommentar till bilfödseln: -Jag känner mig ganska lugn när jag ser vilka som röstade för (att stänga BB); en gynekolog och en erfaren barnmorska. De tyckte att det var rätt ur ett patientsäkerhetsperspektiv.

Jag vet inte hur de gjorde, kanske hotade med uppsägning, men vart tog Ewa Backs eget sunda förnuft vägen? Hur kan någon säga att föda barn i en bil är rätt patientsäkerhetsperspektiv?

Avslutningsvis skulle jag lust att träffa den regering som anser sig vara ”världens första feministiska regering”. Det är S och Mp som säger sig vara det. Då skulle jag fråga vad ordet ”hyckleri” egentligen betyder för dem.

Över till ett annat ämne. Medlemskortsträsket. Varför varför varför ska man ha rabattkort och medlemskort överallt? Först till ALLA livsmedelsaffärer samt i stort sett varje sko- och klädbutik. Sen ska man ha rabattkort till bensintankandet, biltvätten och pizzaköpet. Och varje gång man säger nej till ännu ett kort så gnager det liiiitegrann därinne i huvudet; Tänk om det jag handlade hade blivit en femhundring billigare om jag hade haft ett kort? Då gäller det att hålla huvudet kallt och tala om för sig själv att inte förrän tidigast nästa gång och förmodligen betydligt längre fram hade det möjligen kunnat bli några kronor billigare. Förutsatt att jag handlar på samma affär för att samla ihop en massa fåniga poäng alltså. Fast jag vill ju inte gå till samma affär varje gång bara för att få en stämpel i ett kort eller poäng i deras dator. Jag har aldrig ens lyckats tvätta bilen på samma ställe tillräckligt många gånger för att få tionde tvätten gratis. Jag vet att det någon sällsynt gång händer att slutnotan blir mindre när jag kommer ihåg att dra kortet i matvarubutiken. Då känns det faktiskt som om det fanns någon vits med korten. Omedelbar belöning.

För inte blir man varken rik eller lycklig av att försöka hålla reda på alla eventuella möjligheter att tjäna en krona här och en där. Man blir bara olycklig av att tänka på pengar som man eventuellt kunde ha haft. Vi bor redan i det bästa landet i världen och har det oförskämt bra, även utan rabattkort. Om man inte är i fertil ålder och bor i Sollefteå.

Titti Hansson

Annons: