Användbara fingrar

Textstorlek:
Annons:

Jag har tio stycken än så länge. Jag föddes med lika många. Ibland kommer de i kläm och utsätts för diverse faror, men jag har lyckats behålla alla fingrar trots arbete med motorsåg, hammare och kniv. Inte heller har jag hamnat med något finger i kläm, egentligen större risk för näsan då jag av och till lägger den i blöt och irriterar min omgivning. Just nu känner jag störst oro för min tumme som emellanåt börjar värka omotiverat. Tror det är mina år som cykelpendlare som börjar göra sig påmind, kan rent av vara min annalkande höga ålder som börjar ta ut sin rätt. Reumatisk värk eller artrit i fingrarna kommer som ett brev på posten efter lång och trogen tjänst. Det är de dagar som tummen värker som jag märker hur viktig tummen är och hur ofta jag använder den utan att egentligen märka den nytta jag har av tummen.

Men det finns andra fingrar som vid närmare eftertanke är nog så viktiga och som används i många sammanhang. Pekfingret är förmodligen är det mest användbara fingret av dom alla. Pekfingret, tummens granne och det där lite sneda, krokiga fingret som sitter på handen mellan tumme och långfinger. Man hör dessutom på namnet vilken viktig funktion det har. Fingret anger riktning och känner efter vilket håll vinden blåser. Är man förkyld är pekfingret oumbärligt för diverse ljusskygga aktiviteter som alla gör men ingen pratar om. Det viktiga är i alla fall att man tvättar fingret innan man använder det till provsmakning vid matlagningen. Doppar det i maten eller såsen för att känna av att kryddning och sötma är perfekt.

Man använder sidorna på pekfingret till att gnugga sig i ögonen och som liten använder man båda två på samma gång till att gnugga båda ögonen samtidigt. För övrigt fortsätter en del med detta barnsliga sätt att gnugga ögonen i vuxen ålder. Pekfingret används även till att utforska hörselgångarna och de överraskningar som gömmer sig i dessa tunnlar. Fingret kommer också väl till pass när det skall petas och undersökas i alla olika sammanhang, kanske det egentligen skulle heta petfinger.

Det fanns en tid när telefonerna var utrustade med nummerskivor och då användes pekfingret till att slå telefonnumret till den vi skulle ringa. Nu i dessa digitala tider har tummarna övertagit den uppgiften. Istället jobbar pekfingret desto intensivare när vi skriver på datorns tangentbord då många låter pekfingret dansa vals över bokstäverna. I barndomen när man skulle lära sig att läsa var pekfingret oumbärligt för att följa i texten som man försökte stava sig genom i de första berättelser som man lyckades läsa. Men det dök också upp när man som liten knatte inte hade gjort vad föräldrarna ville. En förstärkning till alla förmaningar som ibland duggade tätt i barndomen.

  När ni nu läser den här texten tycker ni säkert att detta kåseri är knasigt och den som skriver inte kan vara riktigt vettig. Vad gör ni då? Jo, ni knackar er på tinning med pekfingret för att visa att den här kåsören inte kan vara riktigt klok.

Annons: