Oro när assistans hotas att dras ner

Christian Kanvik har en medfödd hjärnskada. ”Jag har haft skadan hela livet, och det funkar för mig. Men det är turbulent för många andra nu som oroas för framtida indragen assistans. Foto: Rolf Johnsson
Textstorlek:
Annons:

Länet Det är oro i leden hos Hjärnskadeförbundet i Örebro län.
– Finns de som är i behov av assistans och nu riskerar bli utan, säger ordföranden Karl-Arne Löthgren. 

Hjärnkraft, som avdelningen av Hjärnskadeförbundet heter i vårt län, fyller 25 år. Men glädjen över jubileet grumlas av regeringens omdiskuterade neddragningar inom assistansersättningarna.
Föreningen finns med bland de många som under helgen öppet protesterat mot neddragningarna. Ordföranden heter Karl-Arne Löthgren, och han säger så här till Länsposten:

– Vi oroas över att assistansersättningen dras ner. Vi som arbetar med devisen ”ett liv som räddas ska också levas”, vi menar att alla i samhället inte har samma chans, och att man nu skär ner för mycket. Vi har exempel i landet, på sådana med hjärnskador som har behov av assistans, men som blivit helt utan.

– Vi bevakar noga vad som händer och hoppas att regeringen ändrar sig och väljer en mjukare linje. Det jobbas både politiskt och på förbundsnivåer med den här akuta frågan.

Det finns, enligt färska siffror som Karl-Arne Löthgren tagit del av, runt 400 000 funktionshindrade i landet. Av dessa räknas 70 000 till gruppen hjärnskadade.
Och i vårt län finns Sveriges fjärde största förening, efter Stockholm, Göteborg och Malmö. På de senaste 15 åren har medlemsantalet ökat från 79 till 270.

– Vi använder inte längre ordet handikapp. Funktionshinder, är rätt ord att använda. Någon gång under nästa år kommer vi att finnas under ett nytt samlingsnamn där ordet funktionsrätt ska ingå på något sätt. Ordet handikapp måste arbetas bort.

Hjärnkraft i Örebro län har medlemmar som fått exempelvis stroke, är tumöropererade, eller råkat ut för skador på hjärnan på annat sätt.
En av dessa är Christian Kanvik. Han är en av de yngre, och arbetar halvtid på kansliet, som ligger i Mellringe.

– För mig fungerar livet rätt bra. Jag har ju en medfödd hjärnskada, och vet inte om något annat. Och jag har jobbat på kansliet i sex år nu. Jag vet hur det är att leva med skada, och har förståelse för medlemmarnas situationer.
– Men för många är det tufft. De ger uttryck för sin oro nu när det börjar bli knapert med assistansesrsättningen, och därmed en turbulenet tillvaro.

Två som är lite av veteraner i föreningen är Pia Welin och Inger Ljung. Pia Welin har suttit med i förbundsstyrelsen och fått guldnål. Hon är till och med utsedd ambassadör för hjärnskadade och jobbar även politiskt inom Funktionella liberaler, för att lyfta de här frågorna. Inger Ljung har flera års styrelsearbete i länsförbundet med i bagaget.
På vår fråga vad som är viktigast för medlemmarna, så svarar de båda samma sak:

– Den personliga assistansen får inte urholkas.
– Det finns dessutom ett svart hål när man släpps ut efter sjukhuset. Bra vård där, men sedan ska rehabiliteringen in… och där funkar det inte.
– Dessutom får vår verksamhet alldeles för lite uppmärksamhet. Det skrivs för lite om oss. Vi kämpar hårt för att lyfta våra frågor och våra medlemmars ofta svåra situation. Vi vill ha fler rehabiliteringsmöjligheter och friskvårdsdito.

Ordföranden Karl-Arne Löthgren haft haft den uppgiften i fyra år nu:

– Vi har i huvudsak tre grupper av medlemmar. Dels de med skadeerfarenhet, dels närstående, dels stödjande.
– Vi har också arbetat på regionnivå för att få fram våra frågor och nu finns det en hjärnskadekoordinator (Margaretha Forsberg) i Region Örebro län.
– Vårt öppna hus på Reveljen (före detta I 3-området) på torsdagarna är också en framgång. Så visst har vi anledning att även glädjas nu när vi fyller 25 år. Vi jobbar på.

Conny Moritz har varit medlem alla 25 åren, efter en hjärnblödning vid bara 32 års ålder.

– Jag missar sällan en aktivitet i Hjärnkraft. Här får vi träffas och stärka varandra. Om jag får önska något så är det fler resor i föreningens regi.

Rolf Johnsson

Annons: