Räddad tack vare kurs

Leif och Ann-Britt Hökendal på sin veranda vid bostaden, där den dramatiska händelsen utspelade sig för några veckor sedan. Foto: Göran Lindhé
Textstorlek:

När Ann-Britt Hökendal gick en kurs i hjärt- och lungräddning i våras kunde hon väl aldrig tänka sig att den skulle rädda livet på hennes Leif. Men så blev det och hon är otroligt tacksam för att Askersunds kommun kostade på denna utbildning.

Annons:

Paret Ann-Britt och Leif bor några kilometer utanför Askersund, på Ann-Britts föräldragård. Här är de omgivna av många djur; sex katter, fem hundar, höns, tuppar och undulater. Här trivs de otroligt bra och vill fortsätta leva så länge som möjligt.

Men för några veckor sedan höll den fina idyllen på att få ett abrupt slut. Leif var nära döden, men räddades av sin Ann-Britt. Tack vare att hon ganska nyligen hade gått en hjärt- och lungräddningsutbildning så fanns kunskaperna i färskt minne.

– Jag är så otroligt tacksam över att Askersunds kommun kostade på oss kommunanställda detta. Det är något som också andra kommuner skulle tänka på. Kurserna kan verkligen rädda liv, säger Ann-Britt.

Leif tittar ömt på sin kära och har henne att tacka för att han sitter här.

– Det var på brandstationen i Askersund och först fick vi titta på några filmer om hur fort det kan börja brinna. Vidare blev det information om hjärtstartare och övning i hjärt- och lungräddning på dockor.

Ann-Britt har jobbat inom Askersunds kommun sedan 1980 och har också varit bilkårist. Den senaste tiden har hon arbetat inom hemtjänsten, men är dock sjukskriven efter en stroke tidigare i år.

– Kommunerna får ibland ta emot mycket skit, efter nerdragningar på sina håll och så vidare. Men jag vill gärna ge en stor eloge för de här utbildningarna. Alla deltagare tyckte det var väldigt givande.

Två dagar innan Ann-Britt skulle fylla 60 år inträffade det ofattbara:

– Det var en fredag och jag satt och tittade på tv då jag hörde en kraftig duns från altanen. När jag rusade dit såg jag hur Leif hade rasat ihop med näsan i trägolvet. Glasögonen hade gått sönder och skurit upp honom över ögonbrynet.

– Jag sprang in och ringde 112 och påbörjade därefter hjärträddningen. Vi hade lärt oss att man skulle göra tre inandningar och 30 kompressioner, och efter en stund kände jag äntligen hans puls.

– Min högra hand är obrukbar sedan en stroke och jag förstår inte hur jag ändå lyckades klara den här hjärträddningen. Men man får väl oanade krafter vid sådana här akuta lägen, som tur är.

Detta räddade livet på Leif och i ambulansen fortsatte personalen räddningsaktionen.

– Men jag fick ingen hjärtinfarkt, som man kunde tro. Det var ett annat händelseförlopp, upplyser han.

Bakgrunden är den att han hade haft en pacemaker inopererad i flera år. Vad ingen visste var att en elektrod till den var på väg att ge med sig.

– I februari hade jag varit inne på läkarundersökning, främst för att pröva ut en ny medicin. Vad jag senare hade glömt var att en kontroll även gjordes av pacemakern.

Då hade läkarna ändrat om så att den automatiska strömmen ändrades för att ge en konstant ström. Men denna visade sig vara för låg. Dessutom blev det glapp i elektroden, vilket gjorde att pacemakern rätt som det var kunde sluta att fungera.

– Detta hände när jag låg ner, och då tuppade jag av. Men så fort jag reste mig så gick pacemakern igång och jag kvicknade till. Det gjorde att jag under detta halvår var tvungen att sitta och sova.

Varken Leif eller läkarna kunde ana ett samband mellan dessa symptom och pacemakern. Han fick alla möjliga mediciner, bland annat sömntabletter.

– Det var en fruktansvärt jobbig tid, och oviss. Hade jag bott själv hade jag varit död för länge sedan. Nu har Ann-Britt fått mig till liv många gånger och värst var det i badtunnan.

Då hade Leif sjunkit ner och svimmat av med huvudet under vattnet. Men Ann-Britt satt bredvid och kunde dra upp honom. Varje gång hade alltså denna elektrod kommit ur läge, men så fort som Leif satt upp så blev det kontakt igen.

Men när han stupade får några veckor sedan hade elektroden alltså gjort sitt och det var detta som gjorde att Leif ramlade ihop, trots att han var upprätt. Men då fanns Ann-Britt där som en räddande ängel.

Annons: