Arkelogiskt fynd kan vara 8 000 år

Den ser inte mycket ut för världen, den lilla pilspetsen av flinta som hittats nära Bössebo, norr om Pålsboda. Den är ungefär 4 000 år gammal. Foto: Kristina Jansson, Jönköpings läns museum
Textstorlek:

Längs den sträckning där nya riksväg 51 ska börja byggas nästa år har det gjort arkeologiska utgrävningar under sommaren och hösten. Bland annat har man hittat lämningar av en liten stenåldersbosättning som kan vara 8 000 år gammal.

Annons:

Den nya riksväg 51 ska gå från rondellen i Kvarntorp söder om Örebro till Svennevad, där den ska ansluta till den befintliga vägen.

När en väg ska byggas får man avlägsna fornlämningar om de inte är mycket betydande. Fornlämningar påverkar sällan vägens sträckning.

– Kravet är att man bekostar utgrävning och dokumentation om fornlämningen ska tas bort. Det har Trafikverket gjort i det här fallet, säger Anders Kritz, arkeolog på länsstyrelsen i Örebro.

Det som hittas är lite olika saker. Dels är det frågan om eldstäder, eldgropar. Men sedan har det även gjorts några nyckelfynd.

– Bland annat en mycket typisk pilspets i flinta som är cirka 4 000 år gammal, från det man kalla yngre stenålder, berättar Kristina Jansson från Jönköpings länsmuseum som genomfört själva utgrävningarna.

– Men vi har också hittat rester av redskapstillverkning från en betydligt äldre teknik, ett slag små spån av kvarts

Dessa lämningar är typiska för äldre stenålder och kan vara  8 000 år gamla.

– Med hjälp av SGU, statens geologiska undersökningar, har vi också kunnat konstatera att den här lilla bosättningen eller vad det nu var, låg relativt nära vatten på stenåldern.

Kristina Jansson berättar att den i dag ligger mitt inne i skogen, lite höglänt.

–Det fanns sannolikt en havsvik som gick in till det som i dag kallas Kilsbergen. Bosättningen. som i dag ligger nära byn Bössebo, norr om Pålsboda, låg då på södra stranden.av denna vik.

Det stämmer också bra med att man vid bosättningen har en helt annan toppografi, än i omgivningen, med bara sandjord.

Det pågår ett arbete där särskilda experter gör bredare analyser av fynden som hittat.

– Vi hoppas att de ska ge svar på om man bott på platsen permanent, om man bott här hela tiden, eller om det är en plats dit man återvänt då och då genom årtusendena på stenåldern.

Kanske blir slutsatsen att det bott folk på platsen i bortåt 4 000 år innan den övergavs.

– Men det kan vi i dagsläget inte belägga. Men som sagt, vi har några nyckelfynd.

Längs hela den tilltänkta vägsträckningen har man också hitta lämningar efter forntida jordbruk, trots att det i dag växer storskog längs större delen av sträckan.

– Ja, troligen beskogades dessutom marken för rätt länge sedan. De äldsta kartor vi har över området är från slutet av 1600-talet. På dessa är det här skog, berättar Anders Kritz på Länsstyrelsen.

Det man hittat är i själva verket övermossade odlingsrösen. Alltså högar av sten som jordbrukarna plockat på åkrarna.

– Arronderingen, tegarnas utseende syns inte längre i landskapet. De äldsta jordbrukslämningarna kan vi med viss osäkerhet datera till järnåldern. Sedan finns det mer säkra dateringar från 1200-1300-talet.

Varför övergavs då dessa åkrar och beskogades?

– De här åkrarna ligger på lätta jordar, morän och sandjord. Skälet till att man odlat just där är förmodligen att det varit lättbearbetat med de redskap man hade tillgängliga. Problemet var dels att det fanns mycket sten, men också att det inte var så bördigt, fortsätter Anders Kritz.

Han menar att de bördiga lerjordarna på slätten, som ligger ett stenkast från det område man grävt ut, inte odlades under exempelvis medeltiden. Där hade man möjligen bete och slåtterängar.

– Det berodde förmodligen helt enkelt på att dessa jordar var så svårbearbetade med handredskap och enkla order.

Men när jordbruksredskapen blev bättre och man började använda hästar och oxar kunde man bruka de betydligt bördigare lerjordarna.

Då övergavs successivt de magra jordarna uppe på åsarna och höjderna, efter hand tog skogen över igen.

Annons: