55 beslut före begravning

Edward Götmar är begravningsrådgivare. Generellt, menar han, har sörjande många frågor att ställa. Foto: Rolf Johnsson
Textstorlek:

Varje begravning, som anordnas av begravningsbyrå, föregås i snitt av 55 beslut.
– Generellt så är det många frågor som ställs från de sorgdrabbade, säger Edward Götmar (37), begravningsrådgivare på familjeföretaget.

Annons:

Det hålls cirka 90 000 begravningar om året i Sverige. Ungefär 54 procent av dessa anordnas av de runt 500 privatägda begravningsbyråerna, anslutna till förbundet.

Fonus har cirka 30 procent av marknaden och resten hamnar på icke anslutna byråer.

Götmars har 56 år på nacken nu, och ordnar runt 1 000 begravningar om året, om man räknar in dotterföretaget Allmänna begravningsbyrån.

Edward Götmar räknar sig som familjeföretagare och begravningsrådgivare.

– När de som drabbats av sorg kommer hit, är de inte sällan i chock och förtvivlan. Och de flesta känner då en stor lättnad över att få hjälp med svåra frågor.

– Då har vi dels de vanliga frågorna om kista, blommor, annons, tryckning av kort, musik… Men sedan har vi en annan bit, en växande bit, nämligen att få hjälp med en mängd praktiska saker utanför själva begravningen.

– Där hopar sig ibland frågorna: hur ska vi kunna betala mammas räkningar? Får vi gå in i hennes lägenhet? De efterlevande bor långt bort, och på olika håll – vem ska göra vad? Barn i tre kullar, vem har ansvaret? Hur går vi vidare med alla papper…?

Och det är här som Edward Götmar menar att juridiken får allt större plats inom begravningsväsendet.

– Jag känner att det ofta finns ett stort behov av hjälp. Vår uppgift är att först lyssna in vad de sörjande har för önskemål, sedan hjälpa till att hålla ordning på besluten. Men det är de sörjande som bestämmer, det är inte jag som säljer saker.

– Ofta, när sörjande kommer hit ganska nära dödsfallet, är de trötta, inte sällan efter vaknätter. Då kan vi ha ett första samtal, sedan får han eller hon återkomma lite längre fram, när situationen satt sig. Då kan vi hjälpa till.

– Jag känner så här: jag vill möta de sörjande med lugn, och jag vill vara deras bollplank. På ett pedagogiskt och empatiskt sätt vill jag möta deras frågor.

Men variationen hos kunderna är stor. Det finns de som inte orkar ta beslut över huvud taget, och det finns de som går rakt på sak.

– Inte sällan, och faktiskt rätt ofta från Östernärke, ringer änkor eller änkemän in hit och säger rakt av: ”Vi vill komma in och välja kista”.

– Men det kan också vara skönt. Och jag har inget emot att diskutera kostnader heller. Många har svårt för det, men jag tycker inte det är så. Vi har en prislista, som jag gärna visar, och som den sörjande sedan i lugn och ro kan titta på hemma.

Hur man vill ha sin begravning, varierar. Det handlar, återigen, menar Edward Götmar, om att lyssna. Inte, som han säger, sticka en broschyr med olika blomförslag i handen på den sörjande.

– Det är i samtalet som bilden av den döde växer fram, och därmed tankar kring själva begravningsakten. Det kanske handlar om att den nu döda mamman, gärna gick med sin vattenkanna hemma i trädgården i Glanshammar, och småpratade med sina blommor. Ja, då kanske vi ska ha vattenkannan med på kistan?

– Känslan är viktig, inte stor eller liten budget.

Särskilt i Stockholm har en nymodighet vuxit fram, begravning via internetbyråer. Enklare begravningar, billigare… Det behovet försöker även Götmars möta.

– Vi tittar på det, som komplement. I en del fall kan det faktiskt passa. Men det som gör oss unika, är att vi är tillgängliga. Vi begravningsbyråer vill främst erbjuda personliga tjänster.

Till sist: det är den som beställer begravningen som är ansvarig att meddela de andra sörjande.

Annons: