Museiladan ska räddas

Eternittaket läcker och måste bytas ut, och det kostar pengar. Nu söker man medel för att klara en renovering och på så vis rädda byggnaden för framtiden. Foto: Björn Palmqvist
Textstorlek:

Hembygdsföreningen och Svenska kyrkan samarbetar och söker medel för att kunna byta tak på museiladan. Dessutom kan alla intresserade skänka pengar för samma ändamål och medverka till att kulturmiljön bevaras. Många bäckar små kan ge en hel å, så att säga.

Annons:

Snavlunda hembygdsförening tar tillsammans med Svenska kyrkan ett litet annorlunda grepp för att rädda den i nuläget ”utrotningshotade” ladugårdsdelen på hembygdsgårdens område.

Byggnaden används av hembygdsföreningen som museum och har ett tak, byggt av eternit, som läcker. Det aktuella byggnadsmaterialet försvårar och fördyrar en renovering.

Byggnaden ägs av Svenska kyrkan men förvaltas av hembygdsföreningen och det är också ett dilemma. Kyrkan har inte ekonomisk möjlighet att bevara en byggnad de inte använder.

Samtidigt är kyrkans företrädare måna om att bevara befintliga kulturmiljöer och vill göra sitt yttersta för att miljöhelheten i kyrkbyn hålls intakt och levande.

Därför har hembygdsföreningen tillsammans med kyrkan startat ett projekt för att en renovering med ett takbyte ska bli möjlig. Den beräknade totalkostnaden ligger på cirka 600 000 kronor.

Ansökan om bidrag till renoveringen ska i dagarna skickas in till både Länsstyrelsen och Jordbruksverket.

Dessutom, och det som är lite av det unika, är att det startats en insamling där alla intresserade av att bevara museiladan kan göra en donation.

– Inget belopp är för litet, och det kommer in lite pengar hela tiden, berättar Irma Sandgren, insamlingsansvarig och dessutom kyrkorådets ordförande i pastoratet och även medlem i hembygdsföreningen.

Hembygdsföreningens ordförande Lars-Åke Letskog framhåller också vikten av att byggnaden kan rustas och fortsätta uppfylla ändamålet som museum.

– Det är ju jätteviktigt. Det är ju där vi har, och kan visa upp, de många föremål vi samlat in för att kunna bevara en del av ortens kulturhistoria, menar Lars-Åke som heller inte vill se att helheten i kulturmiljön försvinner.

Ladugårdens ursprungliga innehåll med spiltor och bås från hundra år tillbaka har något att berätta.

Inte minst för framtida generationer, men också för besökare och skolklasser som besöker gården i nutid.

Just den aspekten, att man ser det som att en genuin bondmiljö är hotad, gör att man gått ut med uppropet till alla medlemmar och andra att delta i projektet.

Den privata insamlingen är nog så viktig, men det man ställer sitt hopp till är förstås att man får ansökningarna som görs nu beviljade.

Besked om det väntas i januari, och därefter kan man staka ut vägen fram till ett nytt tak på ladugårdsdelen.

Innan en start av ett sådant arbete tar sin början krävs även beslut från olika myndigheter i byggnadsfrågor och dessutom från såväl kyrkofullmäktige som hembygdsföreningens årsmöte.

Annons: