Nyspråk i våra dagar

Textstorlek:
Annons:

George Orwell var en brittisk författare som bland annat skrev boken 1984. I den beskrev han en total diktatur. Det var en diktatur, som ville ha makt inte bara över människors liv, utan också över deras tänkande. Nyspråk var det främsta medlet för att uppnå detta. Nyspråk var ett medel för att beskriva verkligheten,- så att ordets verkliga innebörd raderades. Det skulle begränsa individens tankeutrymme och därigenom förhindra kritik.

Nyspråkstekniken användes också nu för tiden. Ett typiskt exempel på detta är ordet papperslösa. Det används om individer, som saknar tillstånd att uppehålla sig i vårt land, som alltså inte har beviljats uppehållstillstånd och som därför skall utvisas om de inte frivilligt lämnar landet. När man benämner dessa som papperslösa, så är det just ett sätt att ta makten över tankeutrymmet och fylla det med nytt innehåll. Papperslös låter verkligt bagatellartat. Det är bara ett litet papper som saknas. Sakförhållandet är ju det att dessa människor saknar rätt att uppehålla sig i Sverige, inte att de saknar ett papper. Det är märkligt att ordet papperslösa har etablerats med massmedias hjälp. Med tillräckligt understöd kan ett nyspråksord ta över. Verkligheten får rätta sig därefter.

Hanne Kjöller är en ledarskribent i Dagens Nyheter, som ofta tar upp problemet med verklighetsbeskrivningar. Nyligen tog hon upp vräkningar av barnfamiljer, som det skildrades i ett inslag i Dagens Eko. Där angavs ett antal orsaker till att familjer blir vräkta, men den viktigaste orsaken redovisades inte, den att 93 procent av alla vräkningar beror på hyresskulder. Ordningsstörning eller otillåten andrahandsuthyrning, som orsak till vräkning nämndes inte heller.

I Dagens Eko berättades om en mamma som på grund av vräkning nu stod utan bostad. Det var en skilsmässa för tre år sedan som ledde till kris och arbetslöshet och nu till det ofattbara att de stod utan bostad. Hanne Kjöller skriver att skilsmässa och kris är lätt att förstå, men att kopplingen mellan skilsmässa och arbetslöshet är så självklar att den inte behöver förklaras är svårare att få ihop. Gabriella, som det handlar om, säger att hon efter tre års flyttande mellan bostadshotell längtar efter ett riktigt hem, rutiner och trygghet.

Ansvaret ligger enligt inslaget inte på kvinnan själv. Hon känner sig övergiven av systemet.

Hanne Kjöller konstaterar att om man tre år efter en kris, inte snuddar vid tanken att ta itu med problemen själv, är det då inte Gabriella, som övergett systemet, snarare än systemet som övergett henne. Det får vi, skriver Kjöller inte veta någonting om. I stället får vi höra att det är tungt att flytta runt bland boenden, som inte alls är särskilt trevliga.

Det är märkligt att knappt någon reagerar när verkligheten beskrivs genom nyspråksord eller på annat vridet sätt. Det är ju faktiskt så att skilsmässor är vanliga. Det vanliga är också att om det blir klart med skilsmässa på helgen, så går människor till arbetet på måndag. Det är oftast jobbigt med skilsmässa, men det går inte att skylla på samhället. Det är något som man får ta ansvar för och klara av på egen hand.

 

Gerhard Olsson 

Annons: