Nej till vänster i välfärden

Textstorlek:
Annons:

Ja, en sådan rubrik hittade jag när jag försökte vidareutbilda mig inför veckans krönika. Frågan om vinster i välfärden är het som en nykokt potatis.

Vi är uppfostrade med statens enväldighet över skolor och vård, skattepengar ska inte gå ner i privata fickor, säger svenska folket. Men det är ett märkligt resonemang tycker jag, för det gör ju skattepengar hela tiden ändå. Vem bygger skolan och vårdcentralen och vem betalar den? Jo, den betalas med våra pengar till Skanska, eller vem det nu är som bygger. Och Skanska har inga begränsningar när det gäller vinster. Vem säljer alla böcker till skolan och engångsvaror till sjukhusen? Privata företag förstås.

Enligt tillgängliga data presterar de privata lika bra eller bättre kvalitetsmässigt på nästan alla områden dessutom, trots att de får samma eller lägre ersättning som de offentliga utförarna. I nya undersökningar visar det sig också att svenskarna inte tror egentligen att det är huvudmannaskapet som är orsak till sämre vård utan exempelvis personalbrist. Den är ofta påtaglig inom offentlig verksamhet.

Min egen tro är att företag, oavsett om dom är stora eller små, har för vana att sätta likhetstecken mellan kvalitet och vinst. Man utnyttjar kronorna bättre, ser till att man får mer kvalité för samma eller mindre pengar. Ibland slår det förstås snett och ger oss en Attendoskandal. Men lika ofta, eller oftare, finns dessa skandaler inom offentlig skola eller vård.

Även de största motståndarna till vinster i välfärden måste ibland slås av hur konstigt det är att skattekronorna aldrig verkar räcka till. I Karlskoga stänger man just nu ner en psykiatrisk avdelning för att man inte har personal. Karlskoga BB stängde ner verksamheten på BB under sommaren för att det inte fanns vikarier till personalens semester.

Vem är det som bestämmer scheman som fungerar så dåligt att personalen helt enkelt slutar eller måste flytta till en ny arbetsplats mot sin vilja? Argumentet ”så har det alltid varit” figurerar i dessa sammanhang och någonstans tror jag att detta inte hade hänt på ett privat företag.

En arbetskamrat ringde en vårdcentral och fick meddelandet att tiderna helt enkelt var slut och han fick återkomma om det var akut. Han svarade att han inte riktigt kunde sätta fingret på det onda utan behövde ett råd INNAN det blev akut. Svaret blev att om inte han kunde det kunde nog ingen läkare heller det. Två konstiga svar. Borde man inte vara tvungen att hänvisa till en vårdcentral som faktiskt har tider istället för att säga att det inte finns några? Var finns samordningen?

Nu ska jag skynda mig att säga att jag har fått alldeles utmärkt omhändertagande i offentlig vård, och min kollega också. Men kollar man runt så visar det sig att många lärare trivs bättre på friskolor än på de kommunala även om lönen inte är bättre. Likaså vårdpersonal och runtomkringpersonal som städ och mat. Att göra vinst är en grundläggande drivkraft för människan. Om den drivkraften är bra eller dålig kan ju diskuteras länge om man vill vara lite filosofisk.

Letar jag efter vänsterns argument mot vinster i välfärden så ser man att de anser att vården idag är dålig därför att det överhuvudtaget finns privata alternativ. Den erfarna personalen lockas till bättre villkor, från den ”vanliga” vårdtagaren.

Samma retorik gäller skolan. Det fria skolvalet samt friskolor gör att de kommunala skolorna blir sämre. Detta säger de trots att det handlar om samma antal pengar.

Vad är det då som gör att de fria, privata alternativen får bättre resultat?

Kanske måste de ställa den frågan istället.

 

Titti Hansson

Annons: