Hjalmar Bergman 133 år

Textstorlek:
Annons:

110 år har gått sedan debuten. Han var årsbarn med Europas dysterkvist, Frans Kafka. 1883 var det gemensamma födelseåret och sinnelaget hade de gemensamt. Framstående litteratur verkar vara sprungen ur mycken ångest. Tänker ibland att det inte är något för mig, den litterära banan. Jag trivs alldeles för bra med livet, min familj och min omgivning. Min ångest räcker bara till enstaka kåserier och krönikor.

19 september kom gossebarnet Hjalmar till jordelivet. Det var en inte helt okomplicerad tid innan föräldrarnas äktenskap. Då pappa Claes Bergman först inte sågs som lämplig för Hjalmars mor Fredrique av hennes far, D.J.Elgerus. Claes var tvungen att visa sin duglighet som svärson, men Fredrikque väntade tålmodigt.

Hjalmar var ett olyckligt och ensamt barn står det i källorna. Baffe som han kallades i familjen, hade sällskap av sina äldre systrar och en ekorre. Han byggde en fantasivärld som hjälpte honom genom barndomen, men också i hans författarskap. Hjalmar tog studenten i Västerås samt bodde en tid i Lindesberg och spenderade somrarna i Stockholms skärgård. Som vuxen gjorde han mängder av resor i Europa med adresser i Tyskland och Italien allt som oftast var det där som flera av hans romaner kom till.

Jag vet att för en generation uppfattades han som en rufflare med svårtillgänglig litteratur och osedligt leverne. Vad som är fakta och lögn lär väl forskare få titta närmare på, många har redan försökt och fler lär följa. Trots att hans litteratur inte längre är den mest lästa så håller hans författarskap en hög klass och innehåller många bottnar.

Vilka avtryck har han och hans figurer gjort i hemstaden? När man tänker efter så är det flera, en del uppenbara och andra mer subtila. För vem tänker på Hjalmar Bergman när man backar ut från en utfart med dålig sikt och bara har en konkav spegel till sin hjälp för att se medtrafikanterna. Skvallerspegel kallade han det för och var en hjälp för de rollfigurer som av någon anledning satt i ett fönster och betraktade omvärlden. Han beskrev ett Örebro som vid Hjalmars tid representerade en trångsynt småborgerlighet och ett kontrollerade socialt inrutat liv. En stad där hans far var bankchef och hans borgerliga vänner styrde under den politiska ytan. De var ofta inblandade i olika företagsstyrelser och finansierade nya affärsprojekt. Bland annat satt Claes Bergman med i styrelsen för Örebro Kex när företaget startade 1896.

Den uppenbara kopplingen finns naturligtvis i kulturreservatet Wadköping även om det ursprungligen var en litterär blandning av Örebro och Västerås. En västmanländsk influens som vi närkingar talar tyst om då Hjalmar är vår. Hjalmar skapade en fiktiv stad som bildade kuliss för många av hans böcker även om persongalleriet togs från småstaden Örebro och dess befolkning. Rika borgare, karaktärer på livets skuggsida men också rika bergsmän på besök i småstaden.

Hjalmars morfar, D.J. Elgérus, och hans fastighet på Ågatan med den lilla springbrunn som han poserade vid som liten finns fortfarande kvar att se. Sommarstället Fågelsång i Adolfsberg som sedermera blev café, nu nedrivet men lever kvar i form av ett gatunamn. Detta medan hemmet i gamla sparbankshuset blev tidningshus och som nu blivit hotell.

Så Hjalmar finns fortfarande i Örebro, trots att han varit död i åttiofem år.

Annons: