”Det här borde skaka Svenska kyrkan”

Textstorlek:
Annons:
I juni månad i år begärde 13 000 personer utträde ur Svenska kyrkan. Det är 10 000 fler än normalt. De som gick ur var folk över 60 år som har varit medlemmar i kyrkan i hela sitt liv. Detta borde skaka Svenska Kyrkan i sina grundvalar. Det är ju inte så att folk springer ner trösklarna i kyrkan på helgerna, så de borde vara verkligt rädda om de som finns kvar.
Den främsta orsaken till de många utträdena ur kyrkan är säkert de ekonomiska märkligheter som Ekots och
Aftonbladet har avslöjat. Det sticker i ögonen på medlemmarna att biskopar och annan personal åker på dyra utlandsresor, äter gott och dricker sprit för medlemmarnas pengar. Det upprör även mig rejält. Vissa ska helt enkelt ha en högre moral än andra, anställda i Svenska kyrkan hör till dem.
En annan orsak kan vara kyrkans förslag till ny handbok som diskuterats ute i församlingarna. Handboken reglerar innehållet i gudstjänster, mässor, dop, begravningar och vigslar. Ledningen har fått svidande kritik för hanteringen av remisserna. Anställda och lekmän ute i församlingarna känner sig överkörda och nonchalerade av ledningen med ärkebiskopen i spetsen.
Detta är ett mönster som sprider sig ner i flera församlingar. Att bli överkörd och nonchalerad vittnar alltför många i efterhand om, som slutat jobba i Svenska kyrkan. I min egen hemförsamling byter man personal hela tiden. Präster och församlingsassistenter slutar på löpande band och vittnar om en usel arbetsmiljö. Det är inte särskilt ovanligt i Sverige. Det visar sig att mellan 2010 och 2014 köpte Svenska kyrkan ”ut” personal för 115 miljoner kronor. Både anställda och fackförbund vittnar om att bakgrunden oftast är konflikter där personal frysts ut och tvingats till avgångsvederlag. ”Det här hade aldrig tolererats i den vanliga världen men bara för att man är i kyrkan får man bete sig som en idiot” är ett citat från en utköpt person. Inkompetenta kyrkoråd sopar allvarliga konflikter och trauman under mattan för att slippa bekymmer.
Ja, vad finns det egentligen för orsak att vara kvar i Svenska kyrkan? Jag är fortfarande medlem, men om det inte blir bättre ställer jag förstås till slut frågan: Varför jag ska vara med och finansiera oegentligheter både på nationell och lokal nivå?
Vad gäller själva kyrkobesöken har jag också många åsikter. När jag går i kyrkan vill jag lyssna på någon som tror på Gud och vill få mig att göra detsamma. Inte något veligt ”vi-tror-på-allt-och-alla-men-vågar-inte-ta-ställning”. Prästen ska övertyga mig, inte vara min vän och jasägare. Gärna ritualer och gammaldags ceremonier. Det ska vara något extra att gå i kyrkan. Det ska inte vara som en lördagkväll framför teven i mellanmjölkens land. Prästen ska brinna för det han/hon talar om. Vanliga retorikkurser och talträning borde ingå i utbildningen. Det låter förmodligen stöddigt, men det händer att jag kliver ut ur kyrkan och tänker att jag faktiskt skulle kunna framföra budskapet på ett betydligt trovärdigare sätt än det jag just hörde. Och en viktig sak – det ska vara självklart att klappa händerna åt en duktig musiker eller en bra kör. Varför i all världen ska man varje gång i kyrkan behöva behärska sin impuls att ge musikerna uppskattning?
Titti Hansson
Annons: