41 år av lärande i Asker

Katrine Johansson gjorde sin sista arbetsdag som lärare på skolavslutningen. Det hann bli 41 år på Askers skola.​
Textstorlek:

När Askers skola hade skolavslutning förra veckan gick lärarinnan Katrine Johansson i pension. Man kan utan överdrift påstå att hon erbjudit viss kontinuitet i sitt undervisande, hon har nämligen arbetat på skolan i 41 år.
– Vare sig jag velat eller inte är det här nog lite av min identitet, sa hon efter skolavslutningen.

Annons:

Efter skolavslutningen var det många som ville gratulera Katrine. I lärarrummet fanns ett helt bord med blommor.

– När man varit lärare på samma plats under så många år så känner man bygden och är en del av den. Jag blev fotograferad tillsammans med en familj, mamma, pappa och tre barn, jag har haft dem alla i skolan, berättar Katrine.

Samma sak var det när hon lämnade in sin bil på den lokala bilverkstaden.

– Jag kunde gratulera bilmekanikern på hans födelsedag, självklart, jag minns ju honom från skolan.

Numera är det ytterst ovanligt att lärare blir kvar på samma skola under så många år. Det är över huvudtaget ovanligt att en karriär varar i 44 år. Dagens unga börjar arbeta senare.

– Kanske hade det varit bra för den personliga utvecklingen att komma väg och arbeta på andra skolor, men jag ångrar absolut inte mina val, det har varit härliga år. Jag trivs med att arbeta på den lilla skolan. Här är fantastiska barn och fantastiska föräldrar.

Katrine valde tidigt att inrikta sig mot det som då kallades lågstadiet, i dag talar man om förskolan till sexan. Men i Asker går man bara från förskolan till trean.

– Jag har aldrig ångrat det valet heller. Att jobba med unga elever gör att man snabbt kan se konkret utveckling. Det är fortfarande underbart att vara med när barnen upptäcker skriftspråket, lär sig räkna och läsa.

Det har hänt en del med skolorna sedan Katrine började för 44 år sedan.

– Ja, om man jämför med dåtiden så är det betydligt mer pappersarbete, dokumentation. VIsst har undervisningen också förändrats, men mitt grunduppdrag, arbetet med barnen, är sig rätt likt.

Katrine tror det finns många skäl till varför skolorna just nu dras med problem som sjunkande resultat.

– Min ledstjärna har alltid varit att man måste se alla elever, se deras behov och möta dem. Kanske är det så att det blivit svårare, inte minst på större skolor. Där är det lättare att försvinna i mängden, vara anonym, utan att någon ser det.

Katrine menar att man ofta kan se redan i lågstadiet vad en elev kommer att ägna sig åt i framtiden.

– Ja, jag hade en förälder här i dag, han skulle hem och jobba med vallskörden, han är jordbrukare här i Asker. När han gick i lågstadiet var det traktorer för hela slanten när han tecknade.

Katrine började sin bana på en stor skola i Karlskoga för 44 år sedan, då 21 år gammal

– Dåtidens utbildning för lågstadielärare var två år. Sedan flyttade jag hit med kärleken och jobbade ett tag på Odenskolan i Odensbacken. Sedan jobbade jag lite på skolan i Kilsmo och sedan hamnade jag här, för 41 år sedan, säger hon.

Exakt vad Katrine ska göra som pensionär vet hon inte än.

– Nej, kanske kommer inte det här att landa förrän i höst, när jag vet att kollegorna satt igång med nya barn. Jag har lite idéer jag ska utveckla, kanske kommer jag att vikariera. Det saknas ju lärare. Visst har tanken slagit slagit mig, vad jag är jag om jag inte är lärare längre? Jag kommer definitivt sakna barnen, sakna att undervisa, säger Katrine och plockar bland alla de blommor hon fått ta emot under dagen.

Annons: