Om brödet

Textstorlek:
Annons:

Eftersom jag är uppvuxen på bondgård i Östernärke under sextiotalet var det inget konstigt att min mamma var hemmafru. Det var snarare regel än undantag bland kvinnorna på landsbygden att de var hemmafruar. Min kompis Ola hade en mamma som jobbade och hon vill jag minnas var undantaget av de mammor jag kände på den tiden.

Som hemmafru på en bondgård var det inte bara hemmet som skulle skötas. Höns, trädgårdsland och att hjälpa till i lantbruket var en bondmoras lott på sextiotalet och sjuttiotalet. Dessutom skulle gubbarna servas med mat, kaffe och vatten beroende på klockslag på dygnet och tid på året. Kallt vatten och kaffe vid den varma höskörden. Cykla ut på åkrarna med mat och fika under höstskörden för att det inte skulle spillas onödig tid under de daggfria timmarna av dygnet. Något värmande när skogsarbetet skulle skötas under kalla och våta vinterdagar. Allt detta låg på en hemmafrus lott.

Till alla måltider och fikastunder skulle det serveras bröd i olika former och det skulle naturligtvis bakas i hemmet. Inget köpebröd här inte. Mamma bakade brödkakor med hål i mitten, hönökakor, stekpannebröd och tekakor med hjorthornssalt som fick ögonen att tåras.

Det här var under den tiden som socialstyrelsen rekommenderade det svenska folket att äta 6-8 skivor bröd om dagen. Och jag åt och jag växte. Jag gillade översidorna av brödkakorna bäst, inte de lite degiga undersidorna. En favorit var annars köpelimpa från APK som jag i sällsynta fall fick äta. Söta bröd med sirapssmak som satta sig fast i tänderna. Kaviar eller ost och tomat var favoritpålägget. Till detta ett glas mjölk, direkt från bondgårdens produktion. Typiskt att man älskade köpebröd när man annars bara fick hembakat! Nu är det kolhydratfri diet som gäller, LCHF. Inte en hönökaka i sikte.

Kronan på verket var hennes smörgåstårtor, saftiga, välfyllda och helt fantastiska. En fröjd för ögat och ett fyrverkeri för gommen av sprakande smakupplevelser. Tårtor var också basföda på varje bonnakalas. Gräddtårtor, marängtårtor, kolatårtor och budapestrullar. Till dessa tårtor skulle det vara kanelbullar och sju sorters kakor för att gör varje kaffebord komplett. Radiokaka, nöttoppar, havreflarn, mandelkubbar, kolakakor, drömmar och hallongrottor. Kalasen var många och välbesökta. I sextiotalets svenska landsbygd uppmärksammade både grannar, släkt och vänner varje bemärkelsedag. Det var kafferepens guldålder och alla fick vara med. Mot den bakgrunden borde jag blivit konditor, men trots ett sommarjobb på kooperationens bageri på söder i Örebro blev jag varken konditor eller bagare. Inte heller någon storkonsument av bröd och bakelser.

  På den här tiden behövdes energin, för arbetet på gården var kroppsbaserat och inte som idag maskinellt. Dagens bönder behöver knappt stiga ur traktorn när de jobbar på åkrar och fält. De klarar sig utan dessa kolhydratfyllda upplevelser. För mig är det fruktdiet som gäller. Känner att bara minnet av alla dessa kalas gör att jag lägger på några extrakilon.

Jag har nu dragit ned på bröd i min diet, äter inte ens 6-8 skivor bröd i månaden.  Allt för att komma i rätt matchvikt inför sommarens baddagar. Man vill ju inte stå och skämmas i vassen.

Annons: