Fartfylld racingklubb

Mentorn och sexfaldige världsmästaren Michael Landrur har många goda råd att delge askersundsgrabbarna när han besöker dem. Foto: Björn Palmqvist
Textstorlek:

Snabba racerbilar modell mini, en del mekande och en förkovran i teknik. Det gillar och triggar ungdomarna som sysslar med slotracing i Motorklubben Ran.

Annons:

Motorklubben Ran sysslar både med folkrace och motocross, men så har de även en sektion för slotracing.

Bäst att nämna det först som sist. Det finns radiostyrda bilar, och så finns den spårstyrda bilsporten. Alltså slotracing, eller om man vill kalla det miniracing

I februari 2012 invigdes klubbens, för sin verksamhet, ändamålsenliga lokalen på Stöökagatan.

En anledning till större lokaler var förstås att få plats med sin 8-spåriga och nästan 44 meter långa bana för träningar och tävlingar i slotracing.

I den tävlingsformen med spårstyrda bilar har klubben runt 25 aktiva tävlande. De flesta yngre killar som gillar det här med snabba race. Måndags- och torsdagskvällar tränas det flitigt på banan.

– På torsdagarna är det dessutom öppet för alla som vill komma för att prova på. Kanske väcks intresset att bli medlem och börja hos oss, säger Annika Restadh som är en av de ansvariga för miniracingen.

Tommy ”Snärten” Andersson är annars den som lett verksamheten i tio år.

12-årige Theo Andersson har tävlat i ett år, och tränar två gånger i veckan.

– Jag har byggt ihop min bil själv, det är roligt att meka, säger han.

För mamma Annika är det en trygghet att Theo har flera intressen att luta sig mot på fritiden. Innebandyn är ett och miniracing det andra.

– Jag är oftast med både på träning och tävlingar, berättar Annika som även tagit på sig uppgifter i klubbens verksamhet.

Kalle Persson 14 år har kört i två år.

– Jag var här och provade på ett sportlov och tyckte det verkade kul.

– Efter några veckor köpte jag en egen bil. Det är roligt att tävla och man träffar mycket folk, säger Kalle.

En gång i månaden dyker klubbens mentor upp för att hjälpa till med såväl mekande som råd och tips på träningarna.

Det är sexfaldige världsmästaren Michael Landrur från Svenska Scalextrixklubben i Habo. Senaste VM-guldet tog han för övrigt i oktober i Prag.

– Nån behöver visa våra ungdomar hur man bygger en bil, men också hur man mekar och förbreder sig inför en tävling, poängterar Annika Restadh vars båda söner Johan och Filip har tävlat i många år.

När Michael dyker upp och öppnar sin verktygslåda i mekarverkstan så flockas killarna runt honom.

Han är förstås en förebild, och de suger i sig alla tips och råd de kan få. Michael plockar isär minibilarna del för del.

Han kontrollerar varje del noga, gör justeringar och förklarar varför.

Berättar hur man på bästa sätt kan serva sina bilar och få ut maximal effekt för att kunna hävda sig på banan.

– Fuskar man är man körd, så enkelt är det, säger han.

Detalj efter detalj kollas upp för att få en fullt tävlingsduglig bil. I den ovanes öron låter det som en hel vetenskap, men grabbarna nickar, ställer frågor, nickar igen att de förstått.

Känns pedagogiskt, och mycket i den här sporten blir också ett sätt för ungdomarna att stilla intresset för teknik.

Tävlingsverksamheten innebär förstås en hel del resande runt om i landet till ”bortaracen”. Föräldrar och ledare ställer upp för att ungdomarna ska kunna vara med och hävda sig i prislistorna.

Arrangemang på hemmaplan fattas dock inte. Redan den 8 maj körs scaleauto, och då handlar det om de lite tyngre bilarna.

Westcup, en regional tävling för västra Sverige, arrangeras i lokalen den 21 maj. Stort blir det i höst när MK Ran den 29 oktober står som arrangör för en SM-deltävling.

Klubben har även verksamhet utöver tävlandet. Det gäller att locka fler intresserade till att bli medlemmar, och man behöver givetvis inte vara ungdom för att köra miniracing.

Klubben tar emot bokningar för olika former av event eller fester. Företagsrace är populärt, liksom barnkalas, möhippor och svensexor eller andra festligheter.

– Då hyr vi ut, fixar lite käk och några av oss finns med och hjälper till, förklarar Annika Restadh.

När grabbarnas bilar varit uppe i ”verkstan” och fått en översyn så gäller det att testa dem på banan också. De kopplar in, ställer bilen på ett ledigt spår och sen är det bara att fatta handtaget och gasa.

Bilarna piper runt på rakorna och i kurvorna med en hisklig fart. Grabbarna är dock inga duvungar så de vet precis hur mycket gas de kan ge för att inte fara ur spåret.

Får ni chansen någon gång så prova på. Kul är det erfor Länspostens reporter. Visserligen fick reportern storstyrk när Max Svensson körde max runt de 44 metrarna, varv efter varv. Men som sagt, kul var det.

Björn Palmqvist

Annons: