Socialtjänsten på knä

Heike Erkers, Akademikerförbundet SSR:s ordförande, gästade länet förra veckan. Foto: Göran Lindhé
Textstorlek:

På kort tid har tio medarbetare, ungefär 2/3, sagt upp sig inom socialtjänsten i Ljusnarsberg. Kommunen där hade i förra veckan möte med företrädare för facket, Akademikerförbundet SSR.

Annons:

Akademikerförbundet är alltså det fack som bland annat företräder socialarbetare runt om i landet. Situationen i Ljusnarsbergs kommun och framförallt Ställdalen har varit väldigt ansträngd under lång tid, inte enbart beroende på flyktingfrågan.

På mötet deltog Akademikerförbundet SSR:s ordförande Heike Erkers och förbundsdirektören Lars Holmblad, plus kommunikationschefen Margareta Bosved.

Från Ljusnarsberg fanns kommunchefen Bo Wallenström med, dessutom kommunstyrelsens ordförande Eva-Lena Johansson, och social- och utbildningsnämndens ordförande Ingemar Javinder.

Delegationen från Akademikerförbundet fick också tillfälle att träffa både nuvarande och tidigare anställda vid socialtjänsten i Ljusnarsberg.

– Av de här tio som sagt upp sig har några varit korttidssjukskrivna och några långtidssjukskrivna, upplyser Heike Erkers.

Är det främst hög arbetsbelastning som ligger bakom?

– Ja, och saknaden av positivt stöd och uppmärksamhet i förhållande till de tuffa krav som ställts på dem. Dessutom bristande lön och villkor. Det här är en välutbildad yrkesgrupp, som är oerhört lojala, kompetenta och duktiga. De utgör samhällets sista skyddsnät, som ska värna om samhället och barnen. Då är man för lågt satt lönemässigt.

– Arbetsbelastningen har varit hög över tid och beror delvis på vad socialtjänstlagen säger. Mycket har förstås varit kopplat till flyktingarna som kommit hit. Men det är många olika delar.

Har hot funnits med i bilden?

– Inte vad som lyfts fram. Men det kan ju ha hänt och är inte så konstigt i så fall, eftersom situationen varit så pass pressad. Generellt har våldet inom socialtjänsten ökat. Allt från nättrakasserier till fysiska handlingar.

Redan i höstas hade socialarbetarna i Ljusnarsberg slagit larm till sitt fackförbund och Heike Erkers besökte dem i november. Sedan dess har läget förvärrats.

Gjordes någon åtgärd från kommunen efter det besöket?

– Nej, och man har haft möjlighet över tid att förändra situationen. Om man märker att människor är sjuka på en arbetsplats och folk slutar så borde arbetsgivare och politiker leta upp sina medarbetare och undersöka orsaken. Man borde ha frågat vad som kan göras för att behålla de anställda för att vara en attraktiv arbetsgivare. Den frågan har aldrig ställts.

– Nu uppfatade jag ändå att kommunledningen som vi träffade inser att de har hamnat i en prekär situation. Slutar tio personer då har de ju snart ingenting kvar och då måste man bygga upp allt från början. Det kommer kosta mycket resurser. Men då måste man få dit erfaren personal och folk med socionomexamen.

– Att jobba inom socialtjänsten, där man bland annat har samröre med missbrukarfamiljer, kräver att man har en kontinuitet i kontakten med de berörda.

Den politiska ledningen i en kommun har det yttersta ansvaret för verksamheten, sedan har man socialchefer och enhetschefer som är närmast. Men här har alltså att politikeransvaret brustit.

Vad kom ni fram till under mötet med kommunledningen?

– Vi gav vår bild av den frustration som våra medlemmar känner. Nu måste det sättas fart så att det händer någonting. Jag tycker ändå att vi hade en konstruktiv dialog, även om de nu har väldigt mycket att ta igen.

– Dessutom måste man jobba upp anseendet för att vara en attraktiv arbetsgivare. Det kräver väldigt mycket arbete.

– Dialogen med kommunen varade en och en halvtimme och det var givande att höra deras syn på saken. Men målet för oss var att lämna förslag på förändringar. Vi har lämnat in ett officiellt brev som bör diarieföras med ett antal punkter som vi tycker de bör ta tag i för att vända situationen till en positiv utveckling.

Heike Erkers räknar upp flera saker och det handlar om allt från lönestrukturer till tillräcklig bemanning och något som kallas specialistsocionomer, vilket innebär en möjlighet för socialsekreterare att göra karriär inom yrket och på så sätt locka de erfarna att stanna kvar. Dessutom ett större ansvar för att introducera de nya som kommer in i yrket. Annars uppstår ett vakuum i kunskapsbanken.

Kommer det ske någon uppföljning?

– Vi uppfattade också att kommunledningen var intresserad av att fortsättningsvis ha kontakt med oss. Nu får de jobba på och visa att de har ett intresse av att förändra situationen. Vi kommer återkomma till dem.

Hur har situationen för flyktingarna i Ställdalen påverkats?

– Det klart, en pressad socialtjänst som inte hinner med förvärrar ju läget. Men det är många inblandade, som Migrationsverket till exempel. Men en intressant fråga är hur det påverkar medborgarna i Ställdalen. Vad händer med de barn som har det tufft hemma? Ungdomar som behöver få stöd och missbrukare som behöver få hjälp och så vidare. Hinner man med att jobba förebyggande med barn och ungdomar som är på glid i samhället?

– Socialtjänsten har varit på randen länge att inte fixa dessa delar och flyktingfrågan har därmed inneburit kulmen. Det handlar också om kultur och värderingar. Hur ser man inom kommunen på den här typen av social verksamhet?

Att Akademikerförbundet fick till denna träff med de anställda uppfattas ändå som extra positivt mitt i allt det prekära.

– Det här är en oerhört engagerad yrkeskår, som inte vill annat än att få jobba med det som de är utbildade till, avslutar Heike Erkers.

Göran Lindhé

Annons: