Tveksamma höghastighetståg

Textstorlek:
Annons:

Diskussionen om höghastighetståg har varit mer eller mindre livaktig under lång tid. Alliansregeringen, med främst finansminister Anders Borg var länge negativ med hänsyn till samhällsnyttan och kostnaderna, men med tiden försvann den synen och nu råder väl i stort sett enighet om ambitionen att bygga höghastighetsbanor.

Det finns verkligen all anledning att tänka efter före, innan man tar beslut om höghastighetsbanor. Det handlar inte om hela järnvägsnätet i vårt land. Det är i stället fråga om förbindelserna mellan Stockholm, Göteborg och Malmö. Det är visserligen de viktigaste järnvägslinjerna i landet, men det är inte de enda. Kostnaderna för höghastighetsbanorna är enorma.

Beräkningarna går ifrån 190 miljarder till 320. Bara den enorma skillnaden i beräkningar visar hur viktigt det är att tänka efter före.

Toppsiffran hittills på 320 miljarder är gigantisk, men då skall man komma ihåg att det är inget som kan garanteras. Kostnaderna för stora trafikprojekt blir oftast mycket högre än beräkningarna. Det kan räcka med att hänvisa till Botniabanan och tunneln genom Hallandsåsen.

De höga kostnaderna beror på att det rör sig om helt nya järnvägar.

De höga farterna kräver raka banor och blir alltså stora förändringar i landskapet. Det kostar pengar. Kommunikationsminister Anna Johansson varnar för att höghastighetstågen blir en gökunge i det ekonomiska utrymmet.

När kostnaderna är så enorma blir det risk för att det inte blir några pengar över för andra viktiga investeringar och det finns ju en mängd krav på investeringar i både vägar och järnvägar.

Trafikforskaren Maria Börjesson pekar på att satsningen på höghastighetståg skulle ta hela budgeten för infrastruktursatsningar under femton år. Då skall man tänka på att kraven på detta område år enorma. Hela järnvägsnätet behöver upprustas

Det är viktigt att bygga ut kapaciteten för järnvägstrafiken mellan våra tre största städer. Höghastighetståg är inte den enda lösningen. Förbättrade spår och kompletta dubbelspår kostar mindre. Det handlar om tidsvinsten. Restiden på de aktuella linjerna har redan förkortats dramatiskt. En ytterligare förkortning av restiderna ger inte så särskilt mycket.

Dessutom är det ju så att flyget är ett alternativ till tågen. På det området krävs heller inga stora nya investeringar. Där finns däremot ett politiskt problem. Särskilt för Miljöpartiet är flyget något ont i alla lägen, medan tågen är politiskt rätt.

När det gäller olika poster i budgeten, manglas nya utgifter. Det beräknas på enstaka miljoner vad kostnaderna blir, men ifråga om enorma kostnader för stora byggnadsprojekt då tänker man annorlunda. Då handlar det om att satsa, det blir ett lösenord som styr besluten.

De nya höghastighetsbanorna beräknas kunna vara klara år 2030. Det är långt dit, men så här stora projekt tar lång tid att genomföra. Det krävs beslut i närtid, men om man skulle se år 2022 att kalkylerna inte håller vare sig det gäller samhällsnytta och ekonomi, då är det för sent. Då kan man inte ställa in.

Därför gäller det att tänka efter före.

Gerhard Olsson

Annons: