”Men sen skulle han tamejsjutton…”

Textstorlek:

Normalt sett brukar jag inte vara upprörd när jag skriver krönikan, men efter att ha fördjupat mig lite i fallet Julian Assange ökar pulsen en del. Han står på balkongen till Ecuadors ambassad och hyllar FN:s utredning och rättvisan som skipats i och med den.

Inte med ett ord nämner han att han själv frivilligt hållit sig undan rättvisan i fem år. Han sitter hellre instängd på en ambassad än utsätter sig för en rättegång. Det är inte Turkiets eller Syriens lagar han ska dömas efter.

Det är Sveriges, som anses vara det land som har den högsta rättssäkerheten i världen. Att vi har lagar som åtminstone i många fall faktiskt tar hänsyn till kvinnornas vittnesmål, kan det ha med saken att göra? Han nämner förstås inte ord de brott han misstänks för: sexuella övergrepp och våldtäkt.

Letar man bakåt bland tidningsrapporterna hittar man delar av utsagan från en av de utsatta kvinnorna. Det visar sig handla om frivilligt sex som övergått till tvång. Förmodligen har Assange, trots att han är engelskspråkig, svårt att förstå ordet NO.

I Sverige tar man hänsyn till kvinnor som säger ordet NO. Naturligtvis vet Assange detta och han har gjort allt för att slippa undan förhör från den svenska åklagaren.

Lyckligtvis har varken Sverige eller Storbritannien brytt sig så mycket om FN:s utredning. Det sitter fem personer i FN:s panel som ska granska godtyckliga frihetsberövanden, fyra karlar och en kvinna. Kvinnan var inte med och röstade. Varför? Hon skyllde på att hon är australiensare och det är Assange också. Det tyckte hon var jäv.

En person röstade emot för att han inte tyckte att ett frivilligt besök på en ambassad under fem års tid kunde kallas frihetsberövande. Det tyckte dock de tre andra. Det visar sig att 99,8 procent av de fall som panelen åtar sig också slutar på detta sätt, med ”fällande” dom alltså. Utredningen är inte juridiskt bindande utan är något slags rekommendation.

Nåja, när pulsen har lagt sig upptäcker jag att det är Vänliga veckan. Om Julian Assange var här nu skulle jag bjuda honom på en semla. Men sen skulle han tamejsjutton prövas enligt svenskt rättsväsende för de brott han misstänks för. Som av en händelse har han suttit frivilligt på ambassaden tills alla utom ett av fyra brott är preskriberade.

Det sista preskriberas inte förrän 2020, så vi får väl se vad som händer. Kanske trivs han bättre på Ecuadors ambassad i ytterligare fyra år än vad han skulle göra i ett svenskt fängelse. Kan det vara så han tänker?

Titti Hansson