Skogsbranden blev en lärdom

Det moderata oppositionsrådet i Örebro, Maria Haglund, och riksdagspolitikern Lotta Ohlsson i försvarsutskottet fick nya insikter när de träffades på Nerikes brandkår. Foto: Henrik Östensson
Textstorlek:

ÖREBRO ”Efter skogsbranden i Västmanland insåg vi att vi på vissa plan var något av ett u-land när det gällde att hantera stora skogsbränder.” Det berättade brandingenjören Anna Henningsson när moderata riksdagspolitiker i försvarsutskottet besökte Närkes brandkår nyligen.

Annons:

När det händer något, en brand eller en stor olycka, är det viktigt att kunna samverka och använda alla samhällets resurser för att reda ut situationen så effektivt och snabbt som möjligt. Det låter kanske som självklarheter. Men när den stora skogsbranden i norra Västmanland bröt ut visade sig att det inte riktigt var så självklart.

– I efterhand kunde vi konstatera att samhället hade stora resurser. Men i det akuta läget fanns ingen samordning om hur de skulle användas, eller ens var de fanns tillgängliga. Även samband, kommunikation och beslutskedjor fallerade delvis, konstaterar Anna Henningsson, en av dem som utrett hur arbetet vid skogsbranden fungerade.

Hur försvarsmakten skulle användas var ett sådant exempel.

– De visade sig ha omfattande resurser. Självklart är en stor, vältränad styrka av anställd personal, med fungerande samband, kommunikationer, egna fordon och utrustning en jätteresurs i en allvarlig situation. Men det finns en rädsla för samarbete mellan blåljusmyndigheter och militären som har historiska skäl i Sverige, fortsätter Anna Henningsson.

Det finns bland annat regelverk som förhindrar militären att använda eller lyssna på de radiokanaler som brandkår och polis använder. Anna är också relativt kritisk till hur MSB, myndigheten för krisberedskap, fungerade under branden.

– Man sa exempelvis nej till stora specialhelikoptrar för brandsläckning från Norge i ett tidigt skede. Dessa hade kunnat göra stor skillnad, tidigt. Mycket kom istället att hängas upp kring de franska flygplanen. De kom upp i ett för sent skede vilket innebar att nyttan med dem blev begränsad. Kostnaden däremot, blev enorm.

Hur de som evakuerades från sina hus informerades blev ett annat problem.

– Att på kort varsel tvingas lämna sina hem och sedan inte få reda på om huset står kvar, eller om det är skadat, är ett trauma i sig. Nästan en vecka efter branden togs initiativ att flyga med helikopter för att försöka fotografera hus i syfte att bland annat kunna informera evakuerade.

I efterhand visade det sig att MSN redan satt inne med bilder över området. Försvarsmakten hade flugit över med spanings-JAS redan i ett tidigt skede. Dessa bilder nådde aldrig räddningsorganisationen i Västmanland.

– Flygsäkerheten var ett annat problem. Det blev mängder med flygplan och helikoptrar i luften. Det gick bra, men det var kanske lite tur.

– Skälet till att vi kom hit på besök var bland annat för att just studera och diskutera det här med samarbete, säger Lotta Ohlsson från Örebro, moderat riksdagspolitiker i försvarsutskottet.

Närkes brandkår är nämligen ett samarbete mellan åtta av kommunerna i Örebro län.

– Här har man tidigt insett att ett prestigelöst samarbete över ett större område är avgörande för att skapa trygghet även på mindre orter och kunna hantera större bränder. Ta bara en sådan sak som brandstationen i Byrsta.

Stationen i Byrsta kom till när man insåg att en större brandstation inte av nödvändighet behövde ligga i en tätort. Nu ligger den ju strategiskt placerad på landsbygden, nära infarterna till både Hallsberg och Kumla, precis där motorvägen E20 och riksväg 52 möts.

– Den kan ju täcka stora delar av Örebro län, snabbt.

Närkes brandkår har bara två heltidsbemannade brandstationer, den i Örebro och Byrsta.

Därutöver finns det 16 deltidsbrandstationer, där alltså brandmännen har andra jobb och tar sig till brandstationen när larmet går.

– Ett tilltagande problem vi ser på de mindre orterna, som exempelvis Hjortkvarn och Vretstorp, är att arbetsplatserna försvinner från orterna berättar Anders Larsson, på Närkes brandkår.

Traditionellt har det varit personal på industrierna i orten som bemannat brandstationen.

När industrierna försvinner börjar man pendla till jobb. Då fungerar det ju inte att vara deltidsbrandman.

– Det är givetvis inte bra. Närheten är helt avgörande när en olycka heller brand inträffar. En skogsbrand är liten från början. Är en liten deltidsbrandkår snabbt på plats stannar det där, fortsätter Larsson.

– Vi tittar på olika sätt att anpassa oss. Sänka kraven. Kan man använda bilar som inte kräver C-körkort?

– Måste alla deltidsbrandmän på mindre orter kunna rökdyka? Genom att sänka kraven lite kan vi ju bredda basen för vilka som kan vara deltidsbrandmän.

Annons: