Nej, julen är inte kaos

Textstorlek:

Det här är sista gången jag skriver innan jul och det innebär att jag troligen för första gången sedan 1982 skriver om julen. Orsaken är att det för några månader sedan presenterades en ny film om familjers julfirande. Nej inte en gång till var min reaktion när filmens innehåll presenterades. Det var nämligen inget nytt, utan gick helt enligt det fastlagda schemat.

Det är ingen film, som har något gemensamt med normalt julfirande i svenska hem. Det är väl som regel ganska fridfulla tillställningar inom familjen, eller förstärkt med nära släktingar. Det kan vara enkelt och anspråkslöst, men det kan också vara så att en del satsar lite mer. Allt beror på vilka omständigheter man vid varje tillfälle lever i. Har man ingen familj eller andra närstående omkring sig, så är det ju inte bara så när det är jul. Det är naturligtvis en skillnad om man på grund av skilsmässa eller död blivit lämnad. Då känns det väl alltid lite mer just juldagarna när man minns hur det varit förr.

Men det är inte det som denna julfilm, med julen som kaos handlar om. Här rör det sig, om temat om julfirandet, som ett totalt misslyckande. Det är inte bara när familj och släkt samlas till julfirande som berättelserna blir sådana. Det handlar också om när någon äldre person firar en födelsedag. Då måste det bli så att en son i familjen finner tillfället lämpligt att ge sin bild av en mycket osympatisk jubilar. Som sagt just då. Jag tror att den helt övervägande majoriteten har den enkla åsikten att om man deltar i ett födelsedagsfirande eller julfirande så är det inte rätta tillfället att ta upp oförrätter som man anser sig ha blivit utsatt för.

Det rör sig helt enkelt om brist på hyfs. Om man absolut tycker illa om en person, så har man all rätt att göra det, men då är det enklast att se till att ha så lite som möjligt att göra med denna person. En del människor är bufflar och det vet de kanske inte ens om, men man behöver inte utsätta sig för deras fasoner. Som sagt, jag är övertygad om att det mest är inom teater- och filmvärlden, som det blir så kaosartat. Det är i verkligheten så att en sverigedemokrat och en vänsterpartist kan fira tillsammans utan att förstöra festen för alla andra.

Jo, den här filmen, som jag började med, den har samlat på alla ingredienser, som behövs för att skapa olust och bråk. Det unga paret Simon och Oscar har bjudit in föräldrar och syskon för att fira jul. Oscars pappa är ett verkligt monster full av ilska och aggressiva åsikter. Simons mamma har tagit med sin tjugofemårige pojkvän och Oscar mamma, som är en fullfjädrad rasist förolämpar en av gästerna, ovetande om att han är sonens svärfar. Ja, nu räcker det. Jag ger inte fler detaljer. Jag har inte sett filmen och tänker inte göra det heller. Det får vara nog med att jag läst om den.

Jag förstår inte varför det produceras dylikt. Det är en julfilm och motivet för att göra den är väl att det går att göra pengar på jultemat. Det hela påminner om när skådespelaren Kjell Bergquist för en tid sedan försökte ruska liv i gamle Åsa-Nisse. Det blev ett mycket välförtjänt fiasko.

Men nu slutar jag med att önska mina läsare en God Jul utan familjeuppgörelser.

Gerhard Olsson