Carinas liv är guld och gröna skogar

Textstorlek:

HAMMAR/ASKERSUND Från hovjuveler till turistsmide. Guldsmeden Carina Fransson lämnade storstadsbruset i huvudstaden till förmån för lantlig harmoni i Sänna.

Carina Fransson är från början Stockholmstjej, men familjen fann under en semester i Harge i slutet av 1960-talet att nybyggda villor i Sänna var tilldragande.

Det gjorde att hennes föräldrar köpte hus där och familjen blev Sydnärkebor.

Vad hade du då för drömmar om framtiden?

– Egentligen ville jag bli journalist, men jag stod på 172:a plats för att komma in på journalisthögskolan, berättar Carina som även närde en dröm om flygvärdinnejobb.

Samtidigt skickade hon in en ansökan till en utbildning på guldsmedsteknisk linje på Dackeskolan i Mjölby.

Registrerad på första reservplats. Någon hoppade av, och hon kom in.

– Då stod jag och några kompisar i startgroparna för att tågluffa. Jag ringde skolan och sa att jag kommer en vecka senare än skolstarten. Det gick bra, så där började jag 1981.

Carina kände direkt att hon hamnat rätt i sitt yrkesval. Eller som hon uttrycker det, ”det passade mig som ringen på fingret”.

– Jag gick ”gesällåret” hos HB Gaudy guld- och silversmide på Östermalm i Stockholm. De blev min Stockholmsfamilj under flera perioder, förklarar hon.

Den 6 november 1985 fick hon beviset på att hon uppfyllde branschens krav på yrkeskunnande. Då klev hon med stolthet upp på trappan i Blå hallen för att motta sitt gesällbrev.

Hon blev kvar ett tag hos företaget på Östermalm, som numera heter Hovjuvelerare Gaudy Stockholm AB.

Som ung kvinna fanns det förstås även tankar på familjebildning, och 1989 föddes sonen Oskar.

2002 var det dags för barn nummer två, dottern Ella kom till världen. Carina varvade barnledighet med att flytta verkstaden till källaren i hyreshuset där hon bodde för att kunna serva sina stamkunder.

Men det fanns något hos ”Stockholmsfamiljen” Gaudys som lockade henne tillbaka under ytterligare en tid.

– Där arbetar man med de vackraste ädelstenarna, och tillverkar unika och fina juveler, påpekar hon.

Men Carina hade också en längtan att kunna återvända till Vätterns vatten, släkten i Askersunds kommun och att få gå i skogen, andas frisk luft och känna att man lever.

– Jag ville bort från Stockholms ytlighet, säger hon.

Att alla tankar kom, och att det blev just då under 2008 som hon gjorde uppbrottet från huvudstaden, berodde till viss del på en väninna som blev svårt sjuk i cancer.

– Det tog mig hårt, och jag började omvärdera saker i livet och se annorlunda på det. Jag ville inte se min dotter gå i Stockholm och spegla sig i varje skyltfönster Jag ville ha gjort det jag ville göra, understryker hon.

Hon köpte en ur- och guldbutik i Hallsberg där hon installerade sin verkstad för att formge och tillverka smycken.

Nu väntade en tuff tid. Att driva butiken och samtidigt ta sig an ett stort privat byggprojekt, med renovering av ett 1800-talshus, som hon och dåvarande sambon åtagit sig, och dessutom skjutsa barn till idrottsträningar, blev för mycket.

– Orken och tiden räckte helt enkelt inte till, så för fyra år sedan fick jag möjligheten att avveckla butiken i Hallsberg till förmån för familjelivet.

Carinas inre känsla är att hon är född till guldsmed. Så nu är hon i full gång igen och då i lokalen på Stöökagatan i Askersund.

–  Bara man tror tvåhundra procent på det man gör så går det, säger hon med ett leende.

Förr gav folk bort smycken vid olika tillfällen. I dag är intrycket att man gärna beställer något personligt till sig själv.

– Det är svårt att hinna med egentillverkning till lagret. Beställningsjobben går i första hand.

Efterfrågan på annan service är till exempel omarbetning och reparationer.

Men hon har även ett kollektionslager, inköpta smycken, i sin butik.

Är allt som glimmar guld?

– Nä. Vättern glimmar som silver när man åker över Hammarsundsbron, konstaterar Carina Fransson, guldsmeden som kom ”hem”.