Medelsvensson och svensk kultur

Textstorlek:
Annons:

Denna vecka har det hänt så mycket elände att jag faktiskt inte alls tänkte skriva om det. Jag tänkte istället prata om Medelsvensson, fast det är helt fel att säga Medelsvensson.

Det var rätt år 1930 när uttrycket Svenssonliv myntades för första gången. Nu heter det Medeljohansson om det är en kille och Medelandersson om det är en tjej. Han heter Fredrik Johansson, hon heter Anna Andersson. De har två barn som heter Filip och Julia och bor i en tätort, till exempel Hallsberg. Har de en hund så heter den Molly och har de en katt så heter den Maja. Detta kan SCB berätta i rapporten från 2014, och det finns mycket kul att läsa där. Vad man kan reagera på är den otroliga förändring som skett i arbetslivet på 100 år. Minskningen inom jordbruk och fiske är inte mindre än 98 procent!

Inkomsten är också lite skillnad på. 1951 hette Medelsvensson Gösta Gustavsson och tjänade 8 400 kr om året. Medelfredrik 2014 tjänar 33.305 kr – i månaden. Den ”typiska” svenskheten märker man inte så mycket av, mer än att man äter en bulle varannan dag och dricker mycket alkohol.

Det har pratas mycket om ”svensk” kultur på sistone, om den finns eller inte. Det beror förstås på hur man ser det. Jag tycker att det verkar som om man blandar ihop traditioner och kultur. Svenska traditioner har vi gott om och de kommer inte att försvinna bara för att det kommer flyktingar hit. De förändras, men det har de alltid gjort. Fråga mormor och farfar hur de firade jul, midsommar och valborg så märker du det tydligt. Men den ”inhemska” svenska kulturen formas ju av de som använder den.

Den låg ju inte på lur och väntade på oss färdig och klar när vi vandrade upp till detta kalla land för massor av år sen. Den förändras hela tiden av människor som åker utomlands, av ekonomiska förutsättningar, av politiska beslut, av tekniska nyheter med mera. Det märks tydligt när man kollar vad Medelandersson äter på fredagkvällen. De äter tacos, inte kåldolmar eller Janssons frestelse, och det beror ju knappast på att det kommit hit så många mexikanska flyktingar.

Avslutningsvis lite om Dagens Samhälle, som har kommit ut med en jämförelse på hur kostnadseffektiva kommunerna är. Välfärden är billigast i rika förortskommuner. Men en kommun sticker ut – Ljusnarsberg, som har rätat ut sin ekonomi från katastrofal i början av 2000-talet, till mycket kostnadseffektiv idag. De ligger på tionde plats i Sverige. Resten av länets kommuner ligger utspridda mellan 26 och 208 – utom de som innehar skämskudden – Nora på plats 246 av 290 kommuner.

”Främst är det inom verksamheterna för- och gymnasieskola som vi håller nere kostnaderna”, säger Bo Wallström, ekonomichef i Ljusnarsberg.

När man kollar upp vad som finns i kommunen ser man att det numera endast finns två skolor som båda ligger centralt, samt två förskolor varav den ena ligger i Ställdalen och den andra centralt och har två ”storavdelningar”, vad det nu betyder.

Jag vill inte ta ifrån Ljusnarsberg någon credit för att de har effektiv ekonomi. Det är självklart bara att gratulera till. Men jag är mycket tveksam till de partier och tjänstemän som har stordrift och centralisering som enda förslag när budgetar inte går ihop. Det är också så i Nora, men där märks det verkligen inte på kostnadseffektiviteten.

Titti Hansson

Annons: