Kyrkogården fylls av ljus

Minnesljusen lyser på kyrkogården. Foto: Inger Persson
Textstorlek:

​Jag vandrar på en kyrkogård med tusentals ljus som lyser i höstmörkret. Det är allhelgonatid, en helg då många besöker sina nära och käras sista viloplats.

Annons:

Nu till helgen firar vi alla helgons dag. Den infaller på lördag, medan man traditionellt kallar dagen efter, söndag, för alla själars dag. Många kyrkor håller extra öppet för dem som besöker kyrkogården. Inte sällan spelas svag musik och det finns präst eller diakon att prata med för den som känner för det.

Till alla helgons dag är det många som besöker kyrkogården för att göra vinter på graven.

Plocka bort gamla plantor, lägga på granris och någon dekoration som krans eller annat.

Seden att tända ljus på graven eller i minneslunden ökar för varje år. Allt fler tänder allt fler ljus. Det är en tradition som växt med åren. Även om man inte har någon närstående som gått bort är det en fin och fridfull upplevelse att bege sig till kyrkogården och titta på alla ljusen en kulen höstkväll.

Allhelgonahelgen är också många tunga, svåra dagar. Dagar då vi tänker på våra nära och kära som inte längre finns bland oss.

Vi går till graven eller minneslunden, tänder ett ljus och kanske trillar en och annan tår utför kinden i saknad, men också i tacksamhet för vad vi fått uppleva med den eller de som nu vilar i jordens mull.

En psalm som passar bra på alla själars dag är psalm nummer 173 i Den Svenska psalmboken:

Din frid skall aldrig vika, din godhet skall bestå.

När stormen slår emot oss hos dig finns kraft att få.

I ensamhetens timmar, i sorgens mörka stund förblir du hos oss, Herre,

var lång och svår sekund.

Var ännu vid vår sida, när stormen stillnar av.

Följ med oss när vi vandrar till våras grav.

Giv att vi aldrig mister den glädje de oss skänkt

men bär i tacksamt minne allt gott de gjort och tänkt.

När vi har gått ur tiden vårt namn, vårt verk blir glömt,

men Herre, i vårt hjärta är det för evigt mörkt.

Det liv som här försvinner tar du i gott förvar.

Vår själ kan tryggt vi lämna

åt dig, vår Gud och far.

Text S. Ellingsen 1957-1971, B.G. Hallqvist 1978

Annons: