Död åt DÖ

Textstorlek:
Annons:

Det finns väl få förkortningar som har som är så negativ klang som Decemberöverenskommelsen, DÖ. Nu verkar den vara borta, så man kan ägna sig åt att forma en ny överenskommelse. OÖ, oktoberdito, är en synnerligen tråkig förkortning, NÖ är inte heller så kul. HÖ, höstöverenskommelsen, är nog det bästa namnet och adderar lite skördekänsla.

För en ny överenskommelse ska väl till? Min högst personliga uppfattning är att man ska mota fan i grind eller Olle i båten eller vad det kan heta. Ett parti (gissa vilket) som säger att man ska fälla varje budget som lägger fram förslag om ökad invandring har enligt mig diskvalificerat sig som seriöst parti. Vad betyder ökad invandring? Skulle dom säga nej till amerikaner, britter, tyskar, grönländare eller australier om deras länder skulle bli anfallet eller invaderat av något stort grannland? Något får mig att tro att så inte är fallet. I och med det är dom ett rasistiskt parti och måste hållas utanför viktiga principbeslut, särskilt i ekonomiska frågor. Däremot tror jag inte att alla som röstar på SD är rasister, och jag håller med om att flyktingpolitiken hela tiden måste ses över för att fungera optimalt. Inflyttning i byar där de inflyttade blir fler är antalet människor i byn grundar inte för någon bra första start i Sverige.

Vad ska hända nu då? Ja, det kan gå fort och risken med att skriva om det är att pressläggningstiden gör att det jag skriver är inaktuellt när tidningen kommer.

Stefan Löfven leder en minoritetsregering. S+MP kan med hjälp av V få 159 mandat för sin budget. Men det krävs 175. Alliansens partier har egna budgetförslag som de vill rösta på. Stefan Löfven kan försöka få med sig något av Allianspartierna. Frågan är om Allianspartierna tycker att det är värt att bryta sitt eget samarbete. De kan istället bryta ut delar av budgeten och rösta med majoriteten på dem. Eller det kan bli ett nyval. Men vilka tjänar på det? Säkert SD. Centerpartiet skulle förmodligen också tjäna på det eftersom Annie Lööf har svenskarnas förtroende på att nästan osannolikt sätt. Men är det värt det? Är vi inte lite valtrötta efter förra årets två olika valperider? Jag tycker att det är klokt och förnuftigt att samarbeta över blockgränser i perioder när situationen kräver det, och skulle hellre se en mittenregering än att man släpper makt åt ett parti som leker med det demokratiska systemet i det land de säger sig älska.

Jag måste avsluta med lite citat från Nerikes Allehanda: Sista gången som Sverige hade en restriktiv flyktingpolitik var före andra världskriget då judar i Tyskland fortfarande hade en chans att fly undan nazismen. Då förde man diskussioner liknande nuläget: att om vi släppte in för många kunde vi få en egen ”judefråga”. Vi kunde få en ”invasion” av judar. Det är inte utan att man känner igen en del av retoriken. Att sedan livsfarliga grupper som IS förstör för så många fredliga människor i världens näst största religion är förfärande, men jag tror inte på att dra alla människor över en kam. Förmågan att inte göra det är vad som gör oss till människor.

Titti Hansson

Annons: