Man tröttnar inte på Normarken

Textstorlek:

Som Norabo vurmar man lite extra för sin hembygd just den här helgen som varit. Man tröttnar inte på Noramarken. Nej, man går där varje år och köper ungefär samma saker, strumpor, plastpåsar, korvar och karameller. Man kan åka helikopter och veterantåg och köpa massor av goda saker att äta. I år köpte jag faktiskt två peruker också, varför är än så länge hemligt. Men det finns lite av varje på Noramarken, det mesta faktiskt, som synes på bilden….

Bilder ser man också på flyktingkatastroferna på Medelhavet och scenerna vid gränserna nere i Ungern. Dom är så hemska och man känner sig maktlös. Jag hoppas verkligen FN kan agera på något sätt, under tiden ger jag en tiggare en slant då och då och skickar pengar till mitt fadderbarn. Något lite dövar det ett samvete som säger att det är orättvist att vara så lyckligt lottad.

I skrivande stund är det första september och visst är det lite dystert. Jag är ingen höstälskare utan är mest bekymrad för att sommaren tog slut så fort och att man snart ska behöva frysa. Jag läser om höstdepressioner och om att kolhydratsuget ökar och man vill äta mer onyttigheter som mjölkchoklad och vitt bröd. Så lite höstdepression inbillar jag mig att jag har, som ursäkt för att frossa i rostat bröd och chokladkakor.

Jag har roat mig med att rösta på Sveriges nya nationalfågel. Det fanns tio stycken att välja mellan och det var inte så lätt. Men jag röstade till slut på bofinken som jag tycker är vårens budbärare nummer ett. Fast det var svårt att välja bort den söta blåmesen och vinterns vackraste, domherren. Nationalfågel har hittills varit koltrasten men den omröstningen genomfördes 1962, så den behövde förnyas. I morgon fredag får vi reda på vem som vunnit. Spänningen är olidlig.

I Hällefors stormar det i kommunpolitiken igen. Det är ”Sommar med Ernst” som skapar turbulens. Kommunchefen Ola Ström har hittills skrivit på fakturor från en byggfirma på drygt två miljoner och slutnotan kommer att bli ännu högre eftersom det kommer ett julprogram som ska betalas också. Hur mycket det blir vet ingen. Problemet är att det inte finns något politiskt beslut på pengarna och kommunchefen har inte delegation på att godkänna fakturor för mer än 200 000 per år. Dessa regler har han själv författat.

Oppositionen är upprörd. Tre miljoner skulle kunna ge sex heltidsanställda inom omsorgen i ett år, i en kommun som haft i det närmaste katastrofal ekonomi de senaste åren. Vad är den ekonomiska vinsten för en kommun som Hällefors av att exploateras i TV? Ja, inte tror jag att det flyttar in folk som betalar skatt motsvarande tre miljoner, inte åker så många dit för att turista i Ernsts torp heller så att det skulle motsvara kostnaderna. Ännu mer anmärkningsvärt är det att kommunchefen inte följer sina egna regler.

Titti Hansson