Tema: Böcker

Årets mest omtalade bok

Årets mest uppmärksammade bok
Textstorlek:

Bok: Det som inte dödar oss

Författare: David Lagercrantz

Förlag: Norstedts

Annons:
Så är vi då några tiotusentals som redan hunnit läsa årets mest omtalade bok. Och då talar vi inte bara om Sverige.
David Lagercrantz uppföljare till Millenniumtriologin har fått en enorm uppmärksamhet.
Jätteupplagor, upphaussat boksläpp, författarintervju efter författarintervju… Oj, vilket pådrag.
När allt är så småningom över så talar vi om flermiljonupplagor och många översättningar.
Först ett par ord om författaren.
David Lagercrantz gjorde ju ett mycket uppmärksammat jobb med succéboken om Zlatan, och bland annat därför blev han tillfrågad om att skriva en fortsättning på Stieg Larssons numera världsberömda triologi.
Han svarade ja, och åtog sig därmed ett kamikazejobb.
Lagercrantz har i vissa intervjuer märkligt nog utfrågats nästan som om han gjort något brottsligt.
Ändå: han har ju bara tackat ja till en förfrågan från förlaget om han ville ta jobbet att skriva en fjärde bok, nu några år efter Stieg Larssons död.
Det har i debatten varit nästan en ohederlig ton, när man istället borde ha fokus på bokens innehåll: hur bra är den? Håller den? Är boken väl som bra som de föregående tre?
Ja, det är frågan: inte om den är bra, utan hur bra den är?
Lagercrantz har smart nog nog valt helt nya infallsvinklar och delvis nytt persongalleri vid sidan om outslitliga hackerstjärnan Lisbeth Salander och stjärnjournalisten Mikael Blomkvist.
Därmed har han också grundlagt förutsättningarna för att lyckas riktigt bra.
Det är inget tal om annat än att det är ett drivet tempo rakt igenom, ja bortsett då från de första kapitlen när persongalleriet byggs upp för läsaren.
Det känns nästan behagligt skönt att åter få möta Lisbeth Salander på sidorna. En tuff brud, inte i lyxförpackning men klädd i smartnes. Hon har ju blivit något av ”folkets favorit” i sin tuffsmarta framtoning.
Och här behöver läsarna verkligen inte bli besvikna: Sahlander regerar! Sahlander viker inte en tum nu heller. Det hon vill få gjort, det ser hon till att det blir utfört.
Jag tycker Lagercrantz fyller ut den lediga kostymen bra. Det finns både nytänkande och igenkännande. Bra balansgång där. Stieg Larssons grundidéer blandas med David Lagercrantz nya infallsvinklar.
Och i takt med att boksidorna slukas (?!) så blir det ett allt mer uppdrivet tempo.
Ska man peka på någon öm punkt, så är det väl att det stundtals kan vara lite svårt att hålla reda på persongalleriets lite svårstavade namn och alla förkortningar på myndigheter.
Men låt gå för det. Boken är bra, inget tal om annat. Det är bara att lyfta på hatten för David Lagercrantz som åtog sig uppdraget. Och att han vågade gör det! Som sagt, kamikazeuppdrag…
Jag sträckläste i alla fall de 505 sidorna och gör tummen upp och har absolut inget emot både en femma och sexa, signerade Lagercrantz.
Annons: