Chefer som är översittare

Textstorlek:

 

Statsminister Stefan Löfven tog nyligen i ett tal upp förhållandet att det i vissa skolor är svårigheter med ordningen i klassrummen. Bland annat nämnde han att mobiler på lektionstid stör ordningen och medför sämre skolresultat på grund av elevers bristande koncentration. Han menade att skollagen borde ändras när det gäller mobiler i klassrummen.

Löfvens funderingar fick Lärarförbundets ordförande, Johanna Åstrand, att opponera sig. Politiker skall inte syssla med sådana detaljfrågor, de skall ägna sig åt viktigare frågor. Det var det stöd hon gav åt de av sina medlemmar som upplever mobilanvändningen under lektionstid som ett hinder. Skolverket har utfärdat anvisningar, elever har enligt avdelningschef Kjell Bergdahl rätt att ha med sina mobiler i klassrummen – om det inte stör undervisningen.

Det är ju lätt att säga för den som befinner sig långt från verkligheten. Det skall alltså bli en förhandling mellan lärare och elev om elevens användande av mobiltelefonen är störande. Sådant skall alltså undervisningstid användas till. Eftersom jag har varit lärare måste jag säga att det aldrig var ett problem i den skola där jag arbetade. Jag slutade som lärare 1994 och då var inte mobiler något som varje elev ägde. Där-emot vikarierade jag ett par långa perioder i min gamla skola sedan jag slutat som heltidspolitiker. Då var mobiltillgången en annan, men det var fortfarande inget som störde.

Detta att mobiler i klassrummet inte varit ett problem för mig personligen ger mig inte rätt att säga att det inte är ett problem för andra lärare. Det är helt klart att det är så. Det borde ordföranden i mitt gamla lärarförbud kunna förstå. Det finns skolor och lärare där detta är ett av problemen. Lärarförbundets ordförande ger inget stöd. Hon säger i stället att detta är inget för skolmyndigheter att befatta sig med. Det märkliga är då att Skolverket faktiskt har gjort det, när det slås fast att elever får ha med sina mobiler.

När Skolverket gjorde det uttalandet, då hade Johanna Åstrand inget att invända.

Det här problemet med chefer som vill flyta omkring och ha politiskt korrekta åsikter finns också på andra områden. I vissa områden i Stockholm är det så stökigt på biblioteken att de måste ha stängt på eftermiddagarna. Bibliotekarier som arbetade på dessa bibliotek gick ut i pressen och berättade hur illa det var ställt. Det skulle de inte ha gjort. De åthutades då av sin högsta chef, stadsbibliotekarien Katti Hoflin. Man hade inte rätt att uttala sig innan man gått i en annans skor, svängde hos sig med. De klagande bibliotekarierna hade alltså enligt henne inte satt sig in i problemen i samhället, inte förstått. Vad bibliotekarierna har förstått av problemen i samhället vet Katti Hoflin inget om. Däremot vill bibliotekarierna att biblioteken skall vara oaser där särskilt barn i utsatta områden skall få möjlighet att utvecklas genom att lugn och ro råder på biblioteken. Men stadsbibliotekariens ambitioner finns på annat håll. Det är illa. Bibliotekarier som vill att det skall fungera för besökarna på biblioteken måste få stöd och inte åthutningar av sin chef.