Symbolfråga mot verkligheten

Textstorlek:
Annons:

 

Statminister Stefan Löfven var i Berlin nyligen och träffade den tyska förbundskanslern Angela Merkel. Löfven var mycket belåten och sken som en sol efter samtalet med Merkel. Vad de talade om fick vi inte veta, utom att Löfven berömt hennes insatser för att skapa fred i Ukraina.

Det är svårt att inte tänka på Hitlers agerande mot Tjeckoslovakien i slutet av 1930-talet när man ser vad som händer nu. Hitler tog en del av Tjeckslovakien och allt tydde på att han skulle ta mer. Englands premiärminister Neville Chamberlain förhandlade med Hitler och menade att att den tyske führern hade uppnått vad han ville. När Chamberlain landade i England viftade han med ett dokument och utropade ”Fred i vår tid”. Andra världskriget lät sedan inte vänta länge på sig.

När Löfven talar om Merkels insatser för fred i Ukraina måste man ställa frågan: Vilken fred? Putin vill självklart ha fred, men på sina villkor, det vill säga att han får behålla de delar av östra Ukraina som nu berövats Ukraina. Vad han har för vidare planer vet bara han själv, men det är väl ingen som tror att han inte vill gå vidare. I så fall kommer han att göra det på samma sätt som hittills. Han skickar in trupper samtidigt som han blånekar till att han gör det.

Det hade därför varit värdefullt om Löfven kunnat berätta om Merkels insatser för att hävda Ukrainas -suveränitet gentemot Ryssland. Men om det inte ett ord.  Om det berodde på att saken inte intresserar honom eller på att Merkel är rädd om gaskontrakten med Ryssland, det vet vi inte. Historien upprepar sig. Stormakter slår vakt om sina intressen. Då får andra länder sitta emellan.

Löfvens beröm för Merkels fredinsatser för Ukraina har, vad jag märkt, inte föranlett några kommentarer från vare sig svenska politiker eller ledarskribenter. Många av dem har i stället ägnat sig åt en fråga som de uppenbarligen tyckt varit viktigare än Ukrainas självständighet, nämligen Sveriges vapenavtal med Saudiarabien.  Det rör sig om ett femårigt avtal som den socialdemokratiska regeringen slöt år 2005. Det förnyades av den borgerliga regeringen fem år senare – och nu löper det ut igen.

Miljöpartister har gått ut och på det bestämdaste krävt att Sverige ska avstå från att sluta något fortsatt avtal.  Löfven ger inget klart besked utan säger att frågan bereds inom regeringen. Han är ju före detta ordförande i Metallarbetarförbundet och vet med den bakgrunden att  det handlar om jobb i Sverige. Hur det går vet vi inte, men om Löfven vill fortsätta vapenhandeln med Saudiarabien kan han inte luta sig mot Miljöpartiet.

Om man ser nyktert på frågan måste man konstatera att en avbruten vapenhandel med Saudiarabien bara drabbar Sverige. Saudiarabien kan även i fortsättningen köpa de vapen de vill ha. Att Sverige inte längre skulle sälja vapen till landet betyder ingenting. Kvinnorna i Saudiarabien får det inte bättre. De får fortfarande inte köra bil eller röra sig fritt. Det är sådana argument som åberopas av dem som vill stoppa vidare avtal. Rysslands agerande i Ukraina är verklighet. Avtalet med Saudiarabien är en symbolfråga.

Gerhard Olsson

Annons: